Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

En dag i taget

Det känns bara så himla tomt. En tomhet inom mig. Min energi är liksom bortblåst, liksom lusten att göra någonting, har inte ens lust att äta. Men det är ju så, att livet måste försöka fortsätta. Har varit hemma från jobbet både torsdag och fredag, och C kunde komma hem i bra tid i torsdags och slutade vid lunch idag, skönt att ha någon bredvid sig i soffan som man kan krama om och äta choklad med.

Idag har jag ändå försökt göra lite saker här hemma och förberett inför morgondagens avslutningsfest som jag ansvarar för. Det var en del smågrejjer kvar som jag skulle fixat med i veckan, men som blev så betydelselöst som något någonsin kunde blivit. Men det är fixat nu iallafall. Jag åkte iväg till fotbollsträningen som idag bestod av träningsmatcher i futsal. Kul, men jag var nog sämst på plan idag och mest frånvarande. Sista matchen kände jag att jag inte tillförde någonting, satte mig på bänken och mest myste. Det var ändå skönt att träffa alla och tänka på något annat för en liten stund iallafall. 
 
Men... det är så svårt att förstå. Även att man vet. Även att man varit med om det förut. Det känns bara så jävla orättvist på något sätt. Varför nu? Varför du? Man vill att allt ska kännas som förut, men det kommer aldrig bli som förut. Det blir som någon kollaps i hjärnan, den förstår men ändå inte. Acceptera. Det är svårt. Man vet inte hur man reagerar på olika saker, det är som om någon annan styr min kropp. Känslorna bara svallar över och försvinner lika fort, kvar är tårarna som rinner nerför kinden, och känslan av tomhet infinner sig i kroppen och jag vill bara krypa längre ner under täcket.
 
Minnen. Det är minnena som jag nu har kvar. Fina minnen. Det är så att jag blir varm och lycklig inombords när jag tänker på det, samtidigt som det gör förbannat ont. Lycka och smärta. Leende varvas med tårar. En del av mig har försvunnit, och hur ska jag finna den del som försvunnit? 
 

Svalan: Vissa myter menar att sjömän förväntade sig att svalan skulle hjälpa deras själ att nå himlen om de druknade till havs. I detta fall betyder svalan hopp om salighet då svalan i tusentals år setts som bäraren av själar till himlen, underjorden eller Hades beroende på bärarens tro. Svalor har en och samma partner hela livet och kan därför vara en symbol för trohet, lojalitet och kärlek till familjen och vänner.