Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Att springa i ösregn är också kul !

En dag fylld med rejäl ångest. Ny medlem i Nocout.se och gjorde mitt första pass i måndags. Idag arrangerades KM 3000m skulle jag vara med eller skulle jag mysjogga själv? En dag fylld med ångest. Velat fram och tillbaka. Ena stunden tänker man att man kan ta det som ett bra träningspass och vill köra medan i nästa stund får man hjärtklappning och rejäl prestationsångest. Ska jag, ska jag inte?
 
Jag gjorde det. Jag åkte in till Campusvallen för att delta i KM 3000m. Hjärtklappning. Ångest. Det är bara ett träningspass. Hjärtklappning. Ångest. Nu var jag ändå på plats. Ta det för vad det är. Ett bra träningspass med härliga människor. Jag försökte vara avslappnad och se det mer som ett träningspass än ett lopp (KM). Herrarna körde först och det blev en lång väntan innan det var dags för oss damer. Det var ett par stycken som var med på passet i måndags som man kände igen så det var skönt.
 
Vi gick bort till starten och som vanligt var det få som ville stå längst fram i starten. Starten gick och jag hittade en bra rygg som jag höll 2 varv innan jag gick om och höll mitt tempo och där öppnade sig även himlen. Ösregn och en vind som hette duga i ena kurvan. Har en dålig ovana med att vara för ivrig i början och dra på i ett för högt tempo. Men försökte tänka att jag skulle försöka hålla samma tempo genom alla varven och inte titta ner på klockan alltför mycket. Det var ju som sagt ett träningspass. Min förhoppning var att ligga kring 14:30 tiden plus/minus, då hade jag varit nöjd för att veta hur jag ska fortsätta jobba på med löpningen.
 
Varven kändes bra och jag hade en-två personer bakom mig som höll min rygg. När det var 1-2 varv kvar gick ena tjejen om mig och hjärnan sa direkt att jag skulle hålla hennes rygg och följa. Vanligtvis hade kroppen kunnat svarat på med bra med tryck, men idag hände det ingenting med trycket och jag fick släppa ryggen. Ville ändå försöka mig på att öka på lite grann sista varvet och speciellt spurten, som jag brukar älska. Sista kurvan försökte jag hitta lite tryck, lyckades hitta lite, men inte alls som jag är van vid. Men det kommer komma, det finns där, jag känner att det finns mer att hämta. Otroligt skön känsla ! Men frågan kvarstår ändå, vad blev tiden? Jag hade varit nöjd om jag hade kommit in på 14:30... guess what ?! Jag kom in på 13:30:00 ! Över minuten av vad jag trodde om mig själv och min form kring löpningen. Jag är så jävla sjukt nöjd med tanke på att jag inte som jag tidigare nämnt kunnat löpa på riktigt sen i april förra året. 
 
 
Glädjeruset efter 3000m !
Energin och glädjen man fylls med är nästintill obeskrivlig.