Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Norska idioten - i skidbacke !

Vidingsjö - Skidbacke - Kärt återseende sedan hockeytiden. Ja varför börja lugnt med någon form av "vanliga" intervaller på plan mark när man kan springa idioten i en skidbacke? Ibland undrar jag varför jag utsätter mig själv för olika saker. Jag var riktigt nervös inför dagens pass och utmaning. Påväg in till Linköping var jag jättenervös, hade ju ingen aning hur kroppen eller knoppen skulle reagera på dagens pass. Jag hade ingen aning om vilka personer jag skulle stöta på - inte för att det brukar vara något problem när det gäller att man ska träna tillsammans, men det blir ändå en faktor att ta in.
 
Åkte in till Linköping och försökte slappna av lite grann och ta det för vad det var. Lättare sagt än gjort. Ett par låtar på spotify hjälpte till en aning iallafall. Gick till Nocout gänget och inväntade vad som skulle göras. Ledaren för dagens pass gick genom lite mer vad som skulle hända och vi gav oss iväg med siktet inställt på skidbacken.
 
Vägen dit var nervös, men det kändes ändå bättre när vi väl kom igång och sprang. Vi kom fram till backen och delades in oss i två grupper, sen var det bara att invänta på att grupp 1 hade kört sin första omgång, så man stod och hade ännu mer ångest i 4min uppe på toppen innan vi skulle sätta igång. Första 4min kändes faktiskt ändå väldigt bra. Jobbigt, men bra, kul ! Skön känsla. Kissnödig var jag också trots att jag hade nervös kissat typ fem gånger hemma innan. Så det fick bli ett hopp in i bakom en buske. Dags för omgång 2 som var i den brantare delen av backen. Uppför kändes bra, jobbigt. Nerför kände jag av knät så där fick jag ta det väldigt lugnt för att inte göra något dumt. Skönt med vila, men den går fort! Var bara att sätta igång omgång tre. Nu startade vi uppe på toppen och sprang nerför och vände upp igen. Nerför känns av, men i den lite snällaren backen gick det ändå att småjogga ner så länge jag höll emot på ett kontrollerat sätt. Fortfarande jobbigt och det märks att man ligger efter i löpningsflåset. Kroppen kändes ändå bra, vilket jag tar som ett positivt tecken. Bara att fortsätta jobba så kommer jag successivt ikapp. Efterlängtad vila. "Bara" en omgång kvar i den brantare delen av backen. Borra ner huvudet och bara köra. I sista omgången kändes knät av i nerför mer än tidigare så jag fick nästan gå ner och trycka på i uppför. Jag önskar jag hade kunna släppa på mer i nerför men nu fick benen jobba ännu mer genom att hålla emot extremt mycket på nervägen just för att jag ville ha kontroll på knät och på hur jag satte fötterna då underlaget var ojämnt.
 
Så summan av kardemumnman, ångest som fylldes med glädje! Endorfinerna är på topp och hjärnspökena har fått sig en omgång. Skönt att känna att man är på gång. Som sagt vägen tillbaka till löpningen är lång och den är äntligen påbörjad :) Hur konstigt det än låter, så ser jag fram emot nästa löppass ! Tack och bock för idag ;)
 
 
 
 170731 - Första riktiga löppasset sedan April 2016 !
 

Dags att sluta mysjogga !

Jag skrev häromdagen att mina hjärnspöken finns kvar när jag ska ut och löpa, och det kan bli svårt att hitta motivation till att ge sig ut. Jag vill men min känsla är osäker och mina negativa tankar väger över det positiva som jag vet att löpningen ger, tills jag är klar med passet. Jag tycker verkligen om att ge mig ut på en löptur i olika miljöer, distanser, intervaller och det är någonting som alla kan göra. Enklare än att ge sig ut och löpa blir det egentligen inte. Ett par skor och man kan kliva utanför dörren och påbörja sitt pass.
 
Nu har jag inte varit tipp topp de senaste dagarna som inte direkt hjälpt till i det här. Frågan jag ändå ställer mig är, varför blir det inte av? Jag finner liksom inte några svar som är vettiga eller något annat än dåliga ursäkter. Så vad gör jag åt problemet? Ja, om jag inte kommer iväg själv i den utsträckning jag önskar går man med i någonting, bestämmer med en kompis, anmäler sig till ett lopp eller liknande. Nu är det inte bara för löpningens skull jag har gått med i den här föreningen utan mer för vad jag önskar hålla på med framöver. Jag älskar mångsidigheten dom erbjuder och det känns som att det kommer passa mig väldigt bra. Jag har alltså nu också fått tummen ur att gå med i Nocout.se som erbjuder allsidig träning för alla och kommer göra mitt första pass imorgon (måndag). Det är inte ett dåligt pass jag kommer rivstarta med men också en av de saker jag tycker är väldigt roligt. Backintervaller. Jobbigt as hell, och man kommer känna att man lever och kanske att man dör lite grann också. Hjärtat kommer få pumpa och psyket kommer få jobba. Perfekt !
 
 
Nocout erbjuder en rad olika träningspass inom flera olika discipliner och flera av dom här disciplinerna har jag ju funnit genom att jag genomfört Tjejklassikern och nu genomför En Svensk Klassiker. Jag har börjat få intressanta tankar och idéer om framtida utmaningar och då kommer nocout.se verkligen att passa mig och den träning jag vill bedriva och ta mig an de utmaningar jag önskar.
 
Jag kommer såklart först och främst fokusera på att delta på de löppass som kommer erbjudas för att hitta tillbaka till glädjen och övervinna mina hjärnspöken. Ibland kan man behöva en push för att dra igång maskineriet och det är nog exakt vad jag behöver. Jag vill hitta tillbaka till löparglädjen och mitt löparflow som jag vet finns där så jag kan fortsätta jobba med löpningen framöver.
 
Man kan ju undra varför det finns ett motstånd till något man tycker om? Jag vet ju att det inte är något farligt för knät att springa. Jag tror det har att göra med tiden. Det har gått väldigt  lång tid sedan jag faktiskt kunde löpträna på riktigt och därför typ "avaktiverat" den delen hos mig då jag kunnat fylla upp det med cyklingen istället. Jag har funnit både landsvägscyklingen och MTB som underhållit mitt flås och som båda är riktigt roliga även om MTB drar längsta strået hos mig. Det här gör ju att jag nu helt enkelt tvingas välja bort något som jag tycker är roligt för att dra igång med något som just för tillfället känns jobbigt och tungt men som ska bli glädjefyllt. It's all in your head ! 
 
Att springa lopp är ju faktiskt väldigt roligt.
Målgång på Karlstad Stadslopp 2013.
 

Ny och renare design på Virrej.se !

Gjorde ordning min Virrej Training sida och tyckte den blev väldigt bra, enkel att navigera kring, medan Virrej kändes rörig. Så när jag ändå var i html världen för att redigera befintliga stilmallar passade jag på att göra om även virrej. Resultatet tycker jag blev mycket bättre. Det känns mer som en enkel, ren design som är lätt att navigera kring och fokus blir mer kring blogginläggen.
 
Det som är mest nytt är att jag inte längre har någon meny till höger om bloggen utan att den nu mer koncentrerar sig kring inläggen på bloggen. Jag har dock kvar all information som jag hade tidigare men det är i from av "flikar" 
 
 
Här hittar ni alltså min tidigare synliga meny som jag hade till höger om bloggen på min tidigare design. Det som egentligen blir mest drabbat är mina "upcomings + lopp" m.m som man kunde följa i menyn. Vill man kika in på vad jag har för mig och hur schemat ser ut klickar man alltså på >Upcoming 2017< som är en levande flik som uppdateras när något nytt planeras in :)
 
Vad tycker ni om den nya designen?