Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare mot OS 2018


@virrejohansson

7 dagar sedan och nu är rehaben igång

För en vecka sedan plocakdes den där rackarns meniskbiten bort som gått av. Vid utlåtandet jag fick efter MR för snart ett år sedan sa man att det var ruptur i främre korsband vilket det inte verkar vara. Skönt. Det underlättar min fortsatta rehab och oron om att främre korsband ska gå av kan lägga sig en aning. Det kan ta så oerhört lång tid innan man är tillbaka från en skada i den omfattningen. Jag är jätteglad att det "bara" var menisken.
 
Dagarna efter operationen blev lugna men knät kändes bra direkt efter operationen. Jag kunde samma kväll som operationsdagen börja med böj & sträck övningarna man ska göra så ingenting bli stelt samt att jag kunde gå normalt utan smärta, vilket var över förväntan. På torsdag eftermiddag åkte vi upp till Falun för att fira midsommar och det blev en lugn tillställning med familj och bekanta. 
 
Vi bestämde oss för att åka hem under lördags eftermiddagen för att kunna ägna söndagen åt att packa ytterligare saker inför flytten. Dagarna, helgerna och veckorna springer iväg så det är riktigt skönt att vi redan har börjat packa en del så det inte blir panik när flytten verkligen närmar sig och drar igång.
 
Efter några stillsamma dagar med böj & sträck övningar och vardagsaktiviteter satte jag igång med rehabövningarna igår. Passade även på att dra igång den övriga träningen nu när jag genomfört alla cykellopp. Träningen igår innehöll först fokus rehab, köra genom rehabprogrammet och det kändes riktigt bra följt av ett överkroppspass. Det är ju inte min grejj med överkropp, men det ska bli min mer grejj hade jag tänkt. Chickenwings going to be strong :) och avslutade kvällen med core övningar hemma med mannen !

 
Ganska såhär jätteglad över att alla rehabövningar kändes bra. Men man får passa sig så man inte blir för ivrig. Ååh det är ju lättare sagt än gjort. Men det är iallafall skönt att vara igång med rehaben och den övriga träningen. 
 
Imorgon åker jag till Falun och på torsdag drar Top Performance Camp igång. Alltid kul att åka på camp, huruvida mitt deltagande i de fysiska testerna samt mitt deltagande på isen återstår att se. Jag hoppas såklart kunna vara med på ganska mycket och snöra på mig skridskorna för att känna på isen, och möjligtvis kanske lite mer än att bara känna på? En rapport kommer såklart efter campen :)
 

Vägen tillbaka - nu på riktigt !

Nu börjar vägen tillbaka på riktigt. Målbilden är klar - full återgång till löpningen och revanschen kommer bli på Lidingöloppet i september och då förhoppningsvis också i samband med loppet ha klarat av En Svensk Klassiker ! Ortoped Magnus Lundberg och jag var rörande överens om målbilden ;)
 
Målbilden på knät innan operationen.
 
Det var många tankar som flög i huvudet dagarna innan operationen. Kommer det gå så bra som man säger att det gör efter en menisk operation? Att man faktiskt går därifrån? Det skulle också bli första gången som jag skulle bli sövd vilket också var av en läskig känsla innan. 
 
C skjutsade in mig och nu är det bara att genomgå operationen och ta det som det kommer efteråt. Hoppas på en bra utgång. Bytte om och dags att gå in till operationsbordet. Sköterskorna gjorde sitt jobb med att sätta nål och förbereda för ortopeden. Sen var det dags att sova en stund och det tog inte lång tid och vips så vaknade jag ur som jag sa då, världens bästa power nap. Det var precis så det kändes. Tog kanske 5-10min innan jag kände mig vaken och fick lite frukost. Kände mig ändå pigg och fick efter frukosten gå på toa. Redo för hemgång efter ett kortare samtal med ortopeden om vad han gjort. Det var en del av menisken som lossnat och som legat i knät och skavt mot resterande menisk. Han har gjort sitt jobb nu ska sjukgymnasten få göra sitt och jag ska få slita. Imogon blir det första besöket hos sjukgymnasten och det ska bli spännande och höra vad han har att säga och vad jag ska/får göra. 
 
Vägen tillbaka till mitt mål kommer vara jobbigt och ännu mer skitjobbigt. Att ha gjort ca 5-8 halv taskiga löppass på över ett år säger ganska mycket om vad kroppen ska utsättas för kommande träningspass i sommar. Jag ska återta mitt löpsteg och övriga kroppen ska vänja sig vid att löpa igen. Det kommer säkert kännas ovant och jag ska också återfå min tillit på knät. Bara där har vi ett inre krig. 
 
Operationsdagen blev en lugn dag som spenderades stora delar i soffan halvt sovandes och sovandes med benet i högläge. Uppe och gick lite i hemmet men inte så mycket mer. Natten har varit god om än att sommarvärmen gör sig påmind i sovrummet. Lite sovmorgon innan det var dags för första töj & sträck passet.
 
Åkte in till stan en sväng för att få mitt träningsschema för dom kommande åtta veckorna och det ska bli gött att komma igång ordentligt nu. Programmet är mest för bål/överkropp och alternativa konditionsformer som rodd-/stakmaskin tills jag kan cykla och springa igen. Jag kommer såklart köra ben också. Men där är fokus först rehab med knät och sen tar jag det därifrån. Jag har ju ingen aning om hur lång tid det tar innan jag kan träna på normalt utan att tänka på knät. Så det kommer att läggas in vartefter hur det känns och vad sjukgymnasten säger.

Fyrtal i Vätternrundan !

 
Det är knappt att jag kan tro det själv ! Jag fullbordade mina 575km och därmed fyrtal i Vätternrundan. Som jag skrev tidigare hade jag kanske ca endast 1 mil landsvägscykling i benen innan jag påbörjade min Vätternresa förra helgen med Tjejvättern och Halvvättern. Det blev med andra ord bra uppvärmning inför helgens stora utmaning, 300km runt Vättern.
 
Veckan har rullat på med jobb, klämde in ett VO2max test, fylla på med energi och förbereda sig för utmaningen. Efter helgens lopp blev det först och främst att se över cyklarna. Inte det roligaste i min mening men det är roligt att ha rena och fräscha grejjer. 
 
Efter genomgångl av cyklar blev det till att förbereda energiintaget. Vad ska man har och när ska man fylla på? Man vill inte gå bet på att energin sinar och humöret sjunker. Så vad passar inte bättre än lite coachtejp att fästa på ramen med information om när man ska ta vad? Gjorde en liknande lösning på Vasaloppet fast med tiderna då vi var oroliga över repen. Så jag skrev ner depåerna med tiderna och fäste på armen som en klocka. Fiffigt va? ;)
 
 
Allt var föreberett och klart. Reflexer, lampor, nummerlappar, energi, kläder, dock långt ifrån 100mil i benen som dom rekomenderar att man ska ha cyklat innan. Jag litar på min känsla och min envishet, för i mål det ska jag bara, trots mina 26mil i benen innan och 25 av dom helgen innan.
 
Let's Go !
 
Vi rullar mot Motala för att möta upp min partner in crime. Byta om och rulla in till evenemangsområdet för att fixa hennes nummerlappar och lite annat smått och gott. Känner mig lugn och redo för uppgiften, laddad. Jessica däremot är lite mer nervös. Hennes cykel blir fullbordad och vi kan rulla upp mot startområdet. Nu är det närmare än någonsin, men vi slapp iallafall springa in i startfållan med 30sek kvar som förra årets Tjejvättern ! Starten går - 300km runt Vättern har vi framför oss !
 
Uppe vid startområdet !
 
Rullat iväg och lämnat startområdet och påväg ut ur Motala
 
Okej jag är ju sämst på att komma ihåg var vi var och hur vi cyklat, men jag är bra på att komma ihåg känslan jag hade vid vissa stopp och när vi passerade olika saker. Men ner till Ödeshög rullade det på riktigt fint och vi som sa att vi skulle börja lugnt och försiktigt... hmm. Men tempot var behagligt och vi cyklade mest och pratade och njöt av all publik som stod utmed vägarna och hejjade, och vi hejjade såklart tillbaka ! Woop Woop !
 
Som såhär, var det i Ödeshög eller Ölmstad som det var scen och riktigt drag? Tror det var Ödeshög. 50km cyklade och vi passade på att pumpa Jessicas bakdäck, käka några släta bullar en lite kopp kaffe innan nästa stopp, Ölmstad, 83km... inget rikgtigt minne, men antar att det nog var ganska bra, humöret på topp och inte så långt kvar till Jönkalakrönk där köttbullar & mos ska intas. Jönköping 104km och vi går in i ishallen för att avjnuta lite varm mat och sitta inomhus.
 
 
Vårat mål var att stanna vid alla depåer och inte stressa men inte slöa, hålla humöret på topp. Vi tog lite käk och passade på att ta av skor under tiden och käka i lugn & ro, men inte för länge så man blir fast. När vi ätit upp och fått på oss kläderna var vi redo. 
 
Vi hoppade på cyklarna och fortsatte rulla på. Okej här måste jag skälla på alla som cyklat Vättenrundan och varnat mig om att "åh det är efter Jönköping det börjar" " Dom backarna är inte att leka med" hmm säger jag. Jag  cyklade med spänd förväntan att få ta mig an backarna, men jag undrar lite, det var ju inte direkt några berg som bestegs? Eller? Det var några backar, men så farliga var dom inte. Tycker det rullade på riktigt fint fram till Fagerhult. 
 
Det var sträckan innan Hjo, där kan man snacka om tråkigt. Tråkigt väg, tråkigt motivation och man vill bara nå fram till till Hjo för att få käka Lasagne ! Vi nådde ett vackert Hjo där vi fick käka vad vi tyckte då, världens godaste Lasagne. Hur gott? Så jävla gott. Lite kissepaus efter maten så var vi redo igen. Mot nästa stopp, Karlsborg. Där kan vi ju ocks snacka om tristess. Tråkig väg och väldigt tråkigt tålamod och 93km kvar. Nu börjar man få lite vittring om målgång, målgpngstankar, fast det är nästan 1/3 av loppet kvar ! Det är nästan en Tjejvättern kvar (!) helt sinnesjukt att man tycker att nu är det ju inte långt kvar till mål :O
 
Lite svårt att minnas exakt med depåer osv då jag trodde att det bara var en depå kvar men det visade sig vara tre tror ja. 
 
Som sagt man börjar få lite vittring om målet och vill komma i mål, men det är långt kvar. Vi betar av km efter km som blir till mil. Jag får en riktigt energikick och känner mig riktigt pigg. Näst sita depån och nu är det inte långt kvar ! Nu känner man verkligen vittringen av Motala. Vad är det kvar, ca 40km? Och ytterligare en depå, en sista depå. Vi knatar på och det känns riktigt bra, trots allt. Vi når sista depån efter nån halvjobbig backe och inser att nu är vi 22km ifrån Motala. Det slås på nåt extra fokus och jag finner någon form av en energireserv, för dom sista 20km går riktigt fort ! Känslan är riktigt skön och jag tar rygg på en som cyklat ruskigt snabbt. Han startade 00:00 och jag 19:44 så då kan nui ju räkna ut mellanskillnaden... Vi är tre som tar följe en sväng innan. Efter ett par km tar en av dom ytterligare fart och drar ifrån, den andre släpper lite och jag går upp och tar täten ett tag och håller taktpinnen. Drar i ca 7km innan han går om och far iväg. Han drog bra lika länge, så vi får nog båda två tacka för bra draghjälp och den energi man fick. Nu är det verkligen nära. Svänger av, upp i rondellen, ner förbi ELON ( dåligt att ni inte stod utanför med plakat ;) svänger av och ser Motala Ström och en vattenfontänt, nu är det nära. Lyckorus. Snart har jag gått i mål i mitt livs första Vätternrunda ! Med en avslutning som heter duga! 
 
Jag kommer in på målrakan och cyklar in i mål på 13tim 46min och kunde inte vara ner stolt ! Jessica cyklar in kort därefter på 13tim 53min, båda in under 14 timmar ! Vilket lopp, vilka prestationer, vilket TEAM ! Vi höll vårat mål med att stanna vid alla depåer, det var roligt nästan hela vägen, inte stressa och vi har med andra ord genomfört vår första Vätternrundan och del 2 av En Svensk Klassiker ! Imponerande.
 
Var ni än var så gjorde ni natten ännu mer lysande, vid något tillfälle stog det ett härligt gäng utefter vägen med pinnar med grillad mashmallows på !! Alltså hur engagerad är man inte då som publik ?! Alltså vilka underbara människor ! Och alla andra som stått och hejjat utefter vägen ! Det ger så oerhört mycket enerig så ni anar inte. Det var t.o.m en dam,  förmodligen med sin man, kanske barn/barnbarn som hade parkerat sig ute vid vägen för tidigt morgonkaffe. Klockan var fyra på morgonen, jag frågade om dom var kvällströtta eller morgonpigga och damen svarar med en tumme upp att hon var morgonpigg ;)
 
Check på 300km !
 
 #TEAMvirrejlunkan
 
 
 
 
Härnäst väntar operation av knät på tisdag sen rehab. Jag ser fram emot att få ordning på knät och därmed hitta tillbaka till en gammal kärlek, löpningen. Jag hoppas dock kunna plaska mig i mål på Vansbrosimningen som är del 3 på vår klassiker i Juli. Lyckas jag plaska mig genom Vansbrosimningen ser jag verkligen fram emot en revansh på löpningen i september, Lidingöloppet ! Än finns det gott om utmaningar kvar.