Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 & 2018 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Summering av helgens 275km !

Minst sagt en aktiv helg. Jag har totalt cyklat 275km och jag är imponerad över mig själv.
 
 
 
Under fredagen cyklades MTB Vättern om 25km (det finns även en 40km slinga) men valet föll på den korta även detta år. Dels för att jag har haft problem med mitt ena knä och känner jag mig själv finns det inget ta det lugnt i uppförsbackar när det är lopp. Det var även första loppet som C cyklade. Vädret var nästan precis som det ska vara, lite blött och skitigt. Själva loppet kändes bra, men fick ganska direkt efter starten hugg i magen som höll sig kvar under hela loppet. Ingen aning vad det berodde på, men det gick över när jag väl kom hem. Kände mig lite halvseg under loppet, benen svarade inte riktigt som jag hade hoppats, men jag krigade på och cyklade i mål på 01:02 vilket var 6 min snabbare än förra året. Hem och ladda för nästa lopp.
 
Tjejvättern 100km. Jag utmanade som sagt en vän om att hon skulle cykla dessa 100km med mig som coach. Lite trött när klockan ringde men när #TEAMvirrejlunkan väl var samlat i Motala var det bara skratt och en härlig stämning som infann sig. Förväntansfulla brudar i Teamet. Hämta ut nummerlappar och Lunkan hade utmanat sin mamma i att cykla dessa 100km. Våra adepter var en aning nervösa men i goda händer. Lunkans mamma inhandlade desutom ett helt nytt kit med kläder, mer redo kan man inte bli ;) När vi väl fått på diverse nummerlappar, fyllt på vattenflaskorna så var det dags att bege sig upp till startfållan. 100km ska nu cyklas, det är nu det börjar. Resan var en behaglig sådan. Första 31km till Borghamn blev en lugn start för att känna in tempo, vänja sig med att cykla med många andra cyklister och bara insupa stämningen. Första depån blev kisstopp och kaffe & bulle innan vi tog oss an backarna på Omberg. Vilka krigare till adepter. Inga problem och sen avnjöt vi cykelvägen på Omberg och man glömmer nästan bort att man deltar i Tjejvättern. Perfekt väder. Lite molningt och behaglig temperatur och ingen vind. Resten av resan kan man säga gick hur bra som helst. Bra fokus i teamet och allt kändes bara sådär tipp topp och mina ben var riktigt pigga och känslan på topp. Det magiska Skänninge 25km kvar till mål. Här händer det något med mig. Teamet hade splittrats lite så jag och min adept hade kört själva ett tag och jag tänkte utmana henne sista 25km. Ökar på tempot och tänjer gränsen lite. Och så hon krigar på ! Det är helt otroligt. Man kan, bara man vill ! Från Skänninge och till målet i Motala är det en riktigt krigare jag coachar och jag är så grymt stolt ! Vi rullar in på 05:05 och jag är verkligen så stolt över min adept. Vi lyckas med målet att det ska vara en behaglig resa & ta oss i mål och som bonus på en grym tid. Ser redan fram emot nästa års Tjejvättern med TEAMvirrejlunkan och coacha !
Känner bara stolthet för
#TEAMvirrejlunkan
Jessica, Helena, Anne-Lie & ja
Den känslan att gå i mål är oslagbar !
 
Med 125km i benen är jag tokig nog att cykla Halvvätterns 150km under söndagen men nu med TEAM Gräv. C hade en jobbarkompis som är erfaren cyklist och som var sugen på HV, därav fick namnet bli TEAM Gräv.
Ja, Anders & Chrille 
 
Återigen trött när klockan ringde och det var en tidig söndag morgon. Jag och C hade hämtat ut våra nummerlappar under fredagen och fixat med kvällen innan så allt var klart för oss då det var bara att fixa en nummerlapp till Anders. Lite nervös var jag inför loppet om hur jag skulle ta mig an uppgiften. Med tanke på att jag endast cyklat typ 1 mil på landsväg innan den här helgen så var jag aningen orolig. Första 31km visste jag är ganska tråkiga och jag ville bara nå första depån i Borghamn. Jag la mig först för att kunna starta i ett lugnt och behagligt tempo. Bara jag når Borghamn tänkte jag. Det tog ett tag innan man kom igång och under dessa 31km undrade jag verkligen vad jag höll på med. Kände mig seg och sliten. Vi nådde första depån där det blev kisspaus och kaffe & bulle, känns som standard. Sen skulle vi njuta av Omberg. Vi kom precis upp för backen och hann inte många meter innan olyckan var framme framför mig. En man i 60 års åldern hade ramlat omkull och först trodde jag bara någon ramlat, men det visade sig att han fått hjärtstopp.
 
Jag var bland dom fem första fram, men de framför mig hade också utbildning inom HLR om dom inte t.o.m jobbade inom sjukvård på något sätt. Min uppgift blev att försöka rensa undan på cyklar så andra deltagare kunde komma förbi och skärma av så dom som arbetade med HLR kunde arbeta ifred och mana på folk att gå förbi och inte titta så mycket. Det kom fler och fler med högre utbuldning än vad jag så till slut kunde vi avlägsna,  om än skärrade. Trots tidig start av HLR av deltagare och hjärtstartare som kom snabbt kunde man inte rädda mannens liv. Loppet i sig blir ganska ovissentligt i en sån här situation och jag tänker såklart på dom anhöriga. Jag är glad att jag gått HLR samt hjärtstartarutbildning de senaste åren, det hade lika gärna kunnat vara jag som var först och då hade jag kunnat agera med HLR, nu behövde inte jag agera just med HLR men jag kunde bistå med annan hjälp en stund. När gick du en HLR utbildning senast? Hade du kunnat agera? Man vet aldrig när olyckan är framme.
 
När vi avlägsnade platsen gjorde vi det med en ovisshet om mannens tillstånd. Man blir såklart tagen av situationen och det tog ett tag innan vi kom igång ordentligt igen, både fysiskt och psykiskt. Jav hade några rejäla dippar i loppet, men jag tror det var mest på det mentala planet. Kände av baksida lår titt som tätt, men vi hade grymt Team work och höll ett tempo som alla kunde hänga med. När vi är ca 50km från Motala vilket fortfarande är långt, det är 1/3 av loppet kvar, där börjar Anders trycka på ett högt tempo. Alla känner sig ändå pigga och fräshca och nästkommande 25km går ruskigt fort. När vi når Skänninge har vi bara 25km kvar. Jag känner att energin börjar sina i benen men att huvudet vill något oerhört mycket. Känner att jag kan strtäckan väl som vi har kvar och vad som väntar mig. Nu är det bara att ligga i. Vi får med oss ett par stycken som vill hänga på i vårat tempo. Det är det här som är det roliga. Man cyklar ett lopp, finner ett par som cyklar i samma tempo så man hoppar in i gänget och börja teama direkt. Grymt teamvwork och vi går upp med jämna mellanrum för att dra för att få så mycket hjälp av varandra som möjligt. 10km kvar. Nu jävlar Johansson tänkte jag. Nu lär du ligga i. Anders är villig att dra så han fortsätter med det och jag ligger sist i ledet och pushar på dom andra. Inte min C, Han har kramp och jag ser att han grimaserar men pushar på ! Han trampar på och hänger i (jag tror han inte tyckte om mig så mycket en sväng där). Vi kommer in i Motala och vi trycker på ännu mer ! Nu är vi snart i mål ! 
Vi går i mål på 6timmar ganska blankt. Det hade jag bara kunnat drömma om. Vi hade grymt team work och det var grymt roligt. 
 
Känslan när jag rullar över mållinjen är så jävla skön !
Check på 275km !
 
Att endast ha cyklat knappt 10km på landsvägshojjen innan helgens lopp är jag grymt imponerad över mig själv och hur väl jag lyckades prestera. Jag är samtidigt väldigt glad att jag bestämde mig att köra dessa lopp denna helg inför Vätternrundan. Jag har långt ifrån fått alla mil man egentligen ska ha, men känner mig ändå väldigt förbered på vad som komma skall. Next up 300km Vätternrundan, eller ja det var väl inte riktigt sant. Inte nog med den fysiska ansträgningen som varit eller som kommer så klämmer vi in lite fystester också ;) Ska köra ur mig totlat på ett VO2max idag (läs onsdag) samt några andra rörlighets-/styrketester. Sen laddar vi upp för Vätternrundans 300km ! Let's go #TEAMvirrejlunkan !