Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Sälen - Mora, 90km medför många tankar och känslor

Att skida mellan Sälen - Mora, 90km medför många tankar och känslor, häng med på min resa. Vi hoppar direkt till när vi stod i kö till startled 10 för att kunna lägga ut skidorna. 
 
Vi står tidig morgon i ett ringlande led till startled 10 för att lägga ut våra skidor för att få en bra plats till starten 08:00. Det är helt ofattbart många människor som står i kö till de olika startleden och stämningen ligger och gryr precis som solen. 05:30 släpper dom repen till startleden och vi går sakta framåt till en lugnande musik som Vasaloppets arrangörer säkert valt av strategiska skäl. Vi kom lugnt och sansat in i startfållan, fick en bra plats långt fram och gick sedan till bilen som C lyckats parkera nära startfållan. Guld värt. Intag av frukost nr 2 i bilen. C gick iväg med våra ombytesväskor till DHL lastbilarna som fraktar dom till Mora. Vi satt nervösa och inväntade att tiden skulle bli närmare 08:00.
 
Tiden tickar på och solen kommer upp, det ljusnar på över Vasaloppets startfält i Sälen. Det börjar närma sig. Ett litet nervöskiss i en snödriva innan det var dags att inta sin position i startfållan. Nu är det verkligen nära, vår första start i Vasalopppet och första loppet i En Svensk Klassiker.
 
Startskottet går och vi skidar framåt på startfältet och når den berömda första backen. Man har ju sett hur det ser ut på tv, men att uppleva denna backe är något helt annat ! Även om det tar tid uppför backen är humöret på topp bland åkare och publik. När man väl kom upp på fjället och skulle börja åka skidor, innan var det mer att gå med skidor, så var känslan -men herregud, jag kan inte åka skidor. Som tur var släppte känslan och man kom in i rytmen. Första riktiga stoppet var Smågan där vi egentligen bara skidade genom kontrollen med dryck i handen. Vi ligger bra till tidsmässigt, ingen stress för rep och vi håller vår gameplan. Bara att ta sig an nästa sträcka.
 
Vi når Risberg och sträckan har gått bra. Man har haft många tankar när man ser skyltarna som påminner en hur långt det är kvar och vilken idioti det är. Det roliga är att alla runt omkring mig är lika korkade som jag att åka dessa nio mil. Men i nästa tanke får man en härlig känsla av vilken härlig miljö vi befinner oss i och att jag nu är mitt i något som inte alla klarar av. Vilken utmaning ! Nästa 13km till Evertsberg och därmed når man halva loppet.
 
Det här kom att bli min värsta sträcka. Jag hade haft lite skav av pjäxan som jag ordnade till i Risberg. Jag ramlade i en av nerförsbackarna då jag inte såg ett spår som var skapat av åkarna. Där tappade jag så mycket energi, och här böjade kroppen streta emot viljan. Magen började krångla och gjorde ont vilket i sin tur medförde illamående. Energin sinade och att dricka ännu mer sportdryck var inte så lockande inte heller något annat energigivande. Min tanke var "bara jag når Evertsberg" Där skulle C stå, men även pappa och hans fru, och när jag började tänka på det kom en känslovåg över mig. Det var en riktigt kämpig sträcka pga magen och känslovågen. Men envis som jag är når jag Evertsbertg. Byter bort mössan mot ett torrt pannband får ett fräscht tuggummi och lite enrgi av kramar. Skidar upp mot kontrollen och siktet är inställt på ett toabesök. Välbehövligt och efteråt blev jag en ny människa och det kändes som att jag påbörjade ett nytt lopp. Innan jag skidade iväg blev det några bullar och varm sportdryck. Nästa sträcka är också lång, 14km till Oxberg. Nu krigar vi vidare.
 
Resten av resan mot målet i Mora i fäders spår var ungefär desamma. Höften började kännas av rejält och jag slog nog i knäskålen när jag ramlade. Givetvis var det höger höft och vänster knä. När smärtan satte in så var det bara att snigla sig uppför backarna och genomlida smärtan innan det avtog en stund. Triceps småkrampade om vartannat. Men inget blev värre av att fortsätta. Underbara människor kring spåren som hejjar och ropar, och det ger så mycket energi ! Iblan ville man stanna vid en eld på en renfäll och bara insupa vad det är man håller på med. Ska jag titta på Vasaloppet någon gång och om vädret tillåter ska jag definitivt sitta ute i skogen och grilla korv och hejja ! Tack till alla !
 
Vid målgången efte loppet var jag faktiskt väldigt lycklig och glad över att ha klarat av denna utmaning utan någon stress för reptider osv. 
 
90km, Sälen - Mora
10tim 18min 1 sek
 
 
Vi sa båda att vi aldrig skulle göra det igen. Men nu när man fått smälta upplevelsen, prestationen så infinner det sig en liten djävul inuti mig som säger att det här ska vi göra om. Det tåls att fundera på fram till anmälningsdagen, i och med mitt mål med dömningen till OS 2018.
 

#TEAMvirrejlunkan

 
90km av 423km är nu gjorda
21,28%
1 down 3 to go 
En Svensk Klassiker 2017