Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 & 2018 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Jaha så vad händer nu?

Jag har nu skidat 90km, cyklat 300km, simmat 3km och sprungit 30km under ett och samma kalenderår och därmed genomfört En Svensk Klassiker och jag kunde inte vara mer stolt över mig själv och min partner in crime ! Med tanke på historiken med att jag skadade mitt knä och opererades först ett år senare mitt under genomförande av ESK är jag väldigt glad över att jag kunnat genomföra och slutföra samtliga lopp.
 
Mitt huvudmål i samtliga lopp har varit just att genomföra av olika anledningar. Jag hade noll erfarenhet på 3 av 4 discipliner (ja förutom att vi genomförde Tjejklassikern 2016), längdskidåkning, cykling och simning i öppet vatten. Jag visste att jag inte skulle ha tid att träna så mycket specifikt inför varje disciplin och därmed fanns det hela tiden ett orosmoment. Skidåkningen var den disciplin som var jobbigast. Jag har inte så stort intresse av materialet eller spann, pjäxor, styvhet i stavar och de där förbaskade vallorna. Men jag blev mer och mer varm i kläderna och ett litet intresse började växa. I och med att jag heller inte kunde åka någon utförsåkning fick jag ägna min tid i längdspåret när vi var i fjället. Skidåkningsintresset växte mer och mer för varje gång vi var i fjällen. Liksom att träna eller åka ut med familjen. Härligt. Vi tog oss an Vasaloppet och vi kom i mål med blandade känslor. Jag skulle aldrig mer göra om det sa jag och det är det enda loppet jag inte skulle tvinga min man att göra. När man fick smälta upplevelsen och återhämta sig några dagar så infann sig en lust att göra om det 2018.
 
Vi (jag & min man) hittade ett cykelintresse i MTB som ju är lite roligare än landsväg. Så cyklat har vi gjort en hel del och jag kom med i Team Merida Cykelvasan vilket ökade på intresset för MTB. Vi har cyklat väldigt mycket MTB tillsammans jag vilket jag tror ledde till att jag kunde genomföra samtliga Vätternlopp och inte minst Vätternrundan utan några som helst skavanker. Rundan runt pölen var en upplevelse i sig. Vi startade på kvällen och jag kände mig lugn och säker inför uppgiften. Hade en bra uppladdning med att coacha på Tjejvättern och cyklade Halvvättern. Mycket folk var ute och ökade stämningen och det var trivsamt. Visst var det partier som man tyckte det var mindre roligt. Men man kunde snabbt börja räkna ner milen och vi njöt av loppet och dess arrangemang. Målgången var härlig där på förmiddagen och vi kunde ta igen oss lite i solen på en gräsplätt. Det här vill jag göra om igen 2018 !
 
Dags att bege sig upp dalarna och ta oss an Vansbrosimningen och med ett vad med min man så fick han också snällt köpa en våtdräkt och simma 3km. Det här är ju ett lopp som man egentligen kör individuellt. Det är svårt att försöka hinna prata eller tjoa och tjimma som vi ibland kan göra under loppen. Här är det bara att hoppa i vattnet och simma till mål. Simma i öppet vattnet tycker jag är riktigt häftigt. Det är liksom lite spännande på nåt vis. Jag tycker dock det är läskigt att komma upp ur vattnet, men jättenöjd med hur jag genomförde loppet och mannen vill simma nästa år med, så då lär väl jag hänga med ;)
 
Sista disciplinen. Längsta jag sprungit någonsin är 18km, en gång. Men jag mindes ju hur det var och hur tankarna gick. Även inför den här disciplinen var jag lugn trots att jag inte kunnat löptränat så bra och inte ens när jag kunnat göra det har jag gjort det. Jag förlitade mig på mitt huvud. Jag visste att konditionen var med mig, men frågan var bara när kroppen skulle börja göra ont. Man knatar på där kilometer för kilometer och man rycks med och det är en trevlig omgivning och många människor som springer. Leende på läpparna nästintill hela tiden, och ah avslutnignen blev väl inte riktigt som jag hade tänkt mig. Att sitta på baja majorna titt som tätt var inget jag hade med i beräkningen och när jag tog ruschen på upploppet tänkte jag att nästa år när jag springer här ska jag ha gett mig själv en schysstare chans med förberedelser. För att magen inte ska dra igång och arbeta för snabbt men också för att muskler och leder blir vana belastningen som löpningen ger. Ja så ett Lidingölopp 2018 lär det bli.
 
Jag välkomnar förmodligen En Svensk Klassiker även 2018 !
Där jag ger mig själv att schysstare chans inför varje lopp.
Hur jag ska gå tillväga får ni läsa i ett senare inlägg....

Jag skriver förmodligen för det finns ju något annat som jag satar på, dömningen. OS i februari 2018. Första uttagningslistan (long list) och jag är uttagen i den första omgången. Slutliga uttagningen sker i december. Blir jag uttagen till OS kommer det kunna bli tight att komma hem och nästan direkt dra upp till Sälen för att åka Vasaloppet. Jag är anmäld, så jag kommer ta beslutet så sent som möjligt.
 
 
Så sjukt stolt över denna medalj och diplom !
 
 

Vättern Bike Games

Så var det dags årets sista MTB tävling för min del och det har inte blivit mycket MTB cykling efter Cykelvasan, eller snarare den har varit obefintlig. Det har varit full fart med mycket annat om man säger så. 
 
Gjorde ordning cykeln under fredagen och packade ner saker som skulle behövas inför en 8 timmars lagtävling. 7:e oktober och då kan det behvöas varma kläder mellan växlingarna. Upp tidigt under lördag morgonen för att bege mig till Motala och Dunteberget. Träffade de andra från Nocout och vi installerade oss i tältet. Förberedelser in i det sista sen var det dags för start. 08:03:30 gick starten och tillsammans ska vi ta oss genom varv efter varv på banan på Dunteberget och i skogen omkring. Slingan var 4,2 km vilket i sig inte är långt, men banan sög och det var totalt tre stigningar, så den blev riktigt jobbig, men rolig !
 
Vi skulle varit fyra i vårat lag men tyvärr fick en av våra lagmedlemmar kasta in handduken pga sjukdom. Vi minimerades till tre och jag är glad över att mina lagmedlemmar tog 2st 2varvs slingor vardera under dessa 8 timmar. Nocout hade tre lag anmälda så vi blev ett par stycken mellan varvningarna och det var härligt häng i tältet med varma kläder, fika och allmänt snack om banan, tävlingen och cykling. Sen var det dags att växla och köra ett varv innan man fick sätta sig i tältet för att värma sig och fylla på med energi.
 
Under lagtävlingen arrangerades också SM i slopestyle uppe på crossbanan men även Trial (osäker om det var SM eller liknande tävling) hur som helst så var det oerhört roligt att det var mycket folk som var på plats på Dunteberget för att ta del av ett fantastiskt evenemang som Vättern BIke Games.
 
Jag cyklade under dessa 8 timmar 9 varv tror jag och höll ganska samma tempo alla varven liksom mina lagkamrater. Tyvärr gick kedjan sönder för en av dom och han fick springa klart varvet för att få det räknat, men shit happens och det var det enda som laget råkade ut för. Man hade inte så stor koll på vad den riktiga klockan var utan det var mer varje halvtimme som man hade koll på. I början gick tiden väldigt fort men de sista 2-3 timmarna gick saktare och saktare och det kändes som att grabbarna körde fortfare och fortare. Det börjar närma sig slutet och vi går in på sista timmen och nu börjar vi räkna ut hur många varv vi möjligen kan ha kvar. Jag kommer in från vad jag trodde var mitt sista varv, som var mitt sämsta varv och växlar över. Han kör på ca 13-14min och då skulle vi ha 16-18min till att köra ett sista varv, och det var ju givet av min andra lagmedlemm skulle köra, i mitt tycke. Jag var ganska sliten och kände att jag kan nog inte cykla så mycket snabbare än vad jag gjorde nyss, närmare 16min, vilket då kunde bli på håret. Men när vår lagmedlem kom för växling så är det jag som står det och ska ta mig an sista varvet och jag känner stressen. Även om marginalen var på vår sida så är man ganska sliten. Även om det känns som att man har samma tempo som varvet innan kan det ju vara för att man är trött. Det enda jag tänkte på sista varvet är att jag måste komma i mål så vi får räkna varvet. Den där första skogsbacken suger verkligen, lite körning i skogen sen kommer nästa backe, som går bra. Sen avslutas det hela med en slinga på en stökig och bökig enduroslinga. Har dålig koll på tiden och känner att jag måste bara nå mål innan tiden går ut. Kommer in på området och känner att jag måste hinna och hör mina lagmedlemmar skrika att det är lugnt, du hinner. Sköna ord att höra ! Tror jag nästan hade 3 minuter tillgodo när jag gick över linjen och det var en lättnad. 
 
Under dessa timmar lyckades laget cykla 33 varv och jag cyklade 9 av dom !
/ 15:32 / 15:35 / 15:17 / 15:32 / 15:26 / 15:25 / 15:48 / 15:54 / 15:27 /
 
Ingfa supertider, men det var jämna tider så det får man vara nöjd med. Det var på ett par - tre varv som jag slog ur trampan i den första uppförsbacken i skogen. Skulle givetvis sikta in mig på den stora stenen som var där, varenda gång. Typiskt. Men som tur var behövde man inte gå så långt med cykeln i backen utan kunde hoppa upp igen rätt snabbt efter den där satan stenen. Laget hamnmade på en 10:e plats i mix klassen av 21 startade lag. 
 
Det var verkligen hur kul som helst och tack till alla Nocoutare som förgyllde dagen i spåret, mellan växlingarna och det goda fikat :)
 
 
 en av fem medaljer från Vätternrundans arrangemang ;)
 
 IK Nocout.se 1
 
 Meridan var redo !
 
 
 
 

Oktober och vi snörar rosa !

 
Fuck Cancer. Det är en sån himla hemsk sjukdom som själv borde få cancer. Klyschigt men sant. Jag har varit
med om resan som anhörig, med personer som gått bort av sjukdomen, men också människor som klarat sig, den resa man genomgår som anhörig eller den som drabbas. önskar man ingen. Oavsett vilken cancer.
 
Rosa månaden uppmärksammas på flera sätt och nästan allt vi konsumerar går i rosa, eller kopplas till Rosa månaden. Jag själv är konsument och konsumerar saker, dagligvaror osv, men för mig är det inte viktigast att jag köper ett bröd som stödjer Rosa månaden. Jag som konsumet kan inte ha koll på hur mycket utav det jag konsumerar går till forskningen, om det inte står.
 
Visst är det en kul grej att pärla kanelbullarna på kanelbullensdag på onsdag med rosa pärlsocker för den goda sakens skull, eller att ha rosa skridskosnören, allt för att det ska uppmärksammas. MEN jag vill uppmana alla att skänka en slant till insamlingen som Damhockeyn snörar rosa har startat ! Den hittar ni HÄR.
 
Dagens teknik gör det enkelt för oss att kunna skänka en slant, gör det via swish för Damhockeyn snörar rosa:
 

Swish:a BESEGRA 8254 till 901 95 14 (ditt namn om du vill att det ska synas) ex:

BESEGRA 8254 till 901 95 14 Veronica 

för att skänka pengar till insamlingen.

Här hittar du facebookgruppen för
Damhockeyn snörar Rosa.