Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Hard Work. Dream Big.

 
Nu sitter dom där, för resten av mitt liv.
En tatuering som betyder så oerhört mycket så det knappt går att beskriva.
 
Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Drömmen som kanske såg annorlunda ut när jag var liten. Jag drömde om att få ta på mig en tröja med Sveriges blå-gula färger och representera landet i det största man kan vara med om som idrottare, Olympiska Spelen. Jag fick representera Sverige men det i en annan skepnad än den blå-gula tröjan. Trots att jag var tvungen att lägga klubban på hyllan för skador, det som troligtvis skulle blivit min bästa säsong som spelare, kunde jag fortsätta drömma om de stora turneringarna. Jag har med största sannolikehet fått uppleva mer som idrottare genom att jag blev domare och satsade fullt ut. 
 
"Att få har världen som sin arbetsplats är få förunnat"
 
Jag har praktiskt taget fått resa över hela världen för att göra något som jag tycker är galet roligt, döma hockey. Det är vekrligen få förunnat att få har världen som en av sina arbetsplatser. Under resans gång har jag träffat många nya männsikor och vissa har blivit mer än domarkollegor. 
 
Nu är vi i sluttampen på säsongen 2017/2018 och nu återstår en vecka med hockey innan det blir ledigt från resor och ishallar, men man kommer sakna det rätt fort. Sista veckan med hockey och det är slutspel i någon form i samtliga serier. Det ska bli oerhört roligt att få stänga den här säsongen med ett oerhört härligt gäng tjejer ! 

Vasaloppet 2018

Från OS i Sydkorea till Vasaloppet i Sälen, kontraster i mitt liv. Vi åkte upp till stugan i Stöten redan på onsdagen och jag kom hem under söndagen. Med andra ord kort arbetsvecka. Det var skönt att komma upp till fjällen och träffa familjen och lugnet som fjällen ger. Vi hann åka en repa på torsdagen och det var krispigt utre. Härligt att komma ut i Stöten spåren, känner mig som hemma i spåren häromkring. Fredagen blev en rejäl slappar dag då min partner in crime var krasslig och det var länge osäkert om hon ens skulle kunna starta Vasaloppet.
 
Men i lördags var vi åter på banan. En kort repa i spåren för att testa klädesval inför Vasaloppsstarten innan vi gav oss ner till byn för att lämna skidor på vallning och en sista repa inne på stadium. All set. Nu är det bara några förberedelser kvar innan middag och sängen.
 
En tidig Vasaloppsmorgon för hela familjen i Stöten. I med frukost och packa in grejjerna och sedan avfärd till starten i Berga by. Vi bestämde oss för att sova en timme längre än förra året och ta det lite mer chill i att stå i led 10. Hämta ut skidor, lägga ut skidorna i fållan, gå på toa och fixa det sista med kläderna.
 
Nu står vi där på starten igen, som vi sa att vi inte skulle göra efter målgång på Vasaloppet 2017. Det är dock en väldigt mäktig känsla att stå där, mitt i smeten med alla andra. 08:00 och starten går. Ja iallafall för dom längs fram, vi där längst bak få chilla lite till innan ledet rör på sig. Vi kommer fram till backen och vi hamnade på en bra sida och det flöt på väldigt bra måste jag säga. Vi kommer upp för backen och sen kan egentligen loppet börja.
 
Men det här kom att bli en helt annan resa än vad jag var förberedd för
 
Alltså en vecka efter att jag kommit hem från Sydkorea och mitt drömmars mål, står jag på starten för Vasaloppet och ska ta mig an 90km skidor. Första sträckan till Smågan är ren och skär tråkighet. Jag försökte vända den mentala biten, men skutan var svår att vända. Jag vet inte vad det var med de människor jag hade runt omkring mig, den ena ramlade efter den andra och jag blev neddragen vid två tillfällen. Lätt irriterande när man inte riktigt är på humör. De var många som knappt kunde byta spår och det var en risk varje gång. Okej, jag nådde Smågan och fick av mig en buff och vantar då jag blev snuskigt varm på köpet. Bra klädd på starten och i backen, men sen blev jag överhettad och ville bara få av mig. Även om det var ruskigt tråkigt och huvudet inte alls ville vara med så visste jag ju att familjen skulle stå vid nästa kontroll, Mångsbodarna. Det är inte långt så nu kör vi dit iallafall. Humöret blev inte direkt bättre, jag blev bara varmare och varmare. Tyckte fortfarande att det var riktigt tråkigt, och folket kunde fortfarande inte bete sig. Det var en person som nästan låg i röven på mig och när jag ville byte från stakning till diagonal så låg denne såpass nära att denne låg på mina skidor, väldigt länge. Det var nära att jag fick utbrottet men jag höll mig. Tillslut kom jag till Mångsbodarna och kunde ta ett klädesombyte. Det tog sin lilla tid, men det var det värt. Då blev humöret en gnutta bättre iallafall.
 
Med vetskapen om vad jag tyckte hur den nästkommande sträckan var förra året så blev jag ju inte direkt mer peppad. Mångsbodarna till Risberg och sen vidare till Evertsberg. Det gick väl an till Risberg, men sträckan till Evertsberg kändes värre än förra året och dubbelt så lång. Huvudet sa fortfarande nej nej nej det är sjukt långt kvar, åk hem till stugan och sätt dig framför brasan, och det var ingen tanke som svarade mot, mer än att kroppen kändes bra. Jag vet inte hur jag kom tilll Evertsberg, men dit kom jag och kunde få energi av familjen. Tankar om att bryta fanns då man gjort halva loppet i Evertsberg och med vetskapen om att hålla på lika länge till, det gjorde mig nästan avskräckt. Men samtidigt ville jag inte bryta, samtidigt som jag ville. Jag tog ändå sats mot Oxberg där jag skulle få se allihopa igen. Fortfarande en lång sträcka, men nu äntligen kunde det bli lite nedför och man kunde få vila på några ställen iallafall. Omgivningen stog upp på skidorna och höll sig mestadels i de spår man valt. Det gjorde livet lite enklare och jag började komma igång i huvudet, började liksom känna igen mig själv så smått. Jag når även Oxberg och träffar familjen igen. Nu är det 30km kvar, vilket har två effekter. Man tänker att man nästan är i mål men med vetskapen om att 30km fortfarande är väldigt långt. Nu är det också kortare till de kommande kontrollerna Hökberg och sedan Eldris innan man tar sig an sista sträckan mot Mora.
 
Nu börjar jag komma igång, det är lite halvroligt. Kroppen fortsätter att svara och gör mindre ont än förra året. Mitt mål som ni förstår med dagen blev att mig i mål, men ambitionen var att ta tiden från förra året. Jag visste väl egentligen från Smågan att det inte var lönt att kolla på tiderna utan fokusera på att korsa mållinjen i Mora. Kroppen svarade som sagt bra och jag kan ligga på bra i slutet. Man börjar känna Mora vittring lite för tidigt och kilometer skyltarna känns som att det är för långt mellan dom. Men sen når man den magiska 10km skylten och man vet att nästa skylt är ensiffrig. Det är lite go stämning i spåret och alla känner Mora vittringen. Kilometer för kilometer avverkas och nu börjar vi närma oss campingen och når slutligen 1km kvar. 1 jävla fucking kilometer kvar av denna mentala plåga som det blev för mig. Jag känner mig otroligt stark och har krafter kvar. Jag når målet och är så jävla nöjd att jag genomförde loppet, menm surt då kroppen ville så mycket mer. Möter upp Chrille och Erik, på med varma kläder innan vi köper våra diplom och åker vidare till duschen. In i bilen för hemfärd till Stöten där maten stod serverad av våra supporters ! 
 
Tid på årets Vasalopp
10tim 26min 4sek. 
 

Här ser ni en film på en liten indian som är ute och åker Vasaloppet
 

När besvikelsen har lagt sig...

Vi tar allt från början…

6:e februari klockan 10:29 påbörjade jag min resa mot mina drömmars mål, OS i PyeongChang, Sydkorea. Ett mål jag arbetat mot sedan 2014 och många av er har följt min resa genom åren. Väskorna var packade och katten la sig demonstrativt på hockeytrunken och tittade vädjande på mig. Hoppade in i taxin som tog mig till tågstationen i Linköping som tog mig vidare till Arlanda där jag mötte upp Timpa. Vi flög mot Zurich innan det var dags att hoppa på långflygningen till Seoul. Roligt att IIHF lät oss flyga i Prestige class. Att kunna sträcka ut benen och kunna ligga ner och sova var guld värt. Kroppen mådde förvånansvärt bra efter denna långflygning och det var mycket mat, så man höll hungern i schack. Väl framme på flygplatsen var det en hel del man var tvungen att ordna med innan vi tillslut kunde sätta oss på ett tåg som tog oss till Gangneung. Tågresan tog ca 2,5timme och jag lyssnade på podd och sov om vartannat. 

 

Äntligen framme på hotellet för incheckning och ännu mer information. Upp på rummet och lämnade väskorna för att hinna få i oss middag innan sängdags.

 Mitt rum
 
Vardagsrummet

Första dagen på OS äventyret. Vaknade tidigt, redan vid fem hugget och låg vaken en stund innan jag kunde somna om någon timme till innan frukost och en första träff med gänget. Första träffen handlade mest om att träffa varandra och ta emot kläder, hjälm och tröja. Efteråt följdes en promenad i en kall vind men soligt. Lunch och sedan direkt till hallen för möte som pågick i cirka 3 timmar. Vi träffade våra ”hosts” fyra stycken tjejer som skulle vara behjälpliga. Annars handlade mötet om direktiv, coaches challenge, wireless announcemnet och förtydligande om vissa regler. Vi har denna genomgång då vi är 19 domare från hela världen och alla har inte likt oss i Svensk Ishockey nästintill kopierad regelbok som IIHF utan i vissa länder kan regler skilja sig för landet, men också beroende på vilken liga man har att göra med. Tackar högre makter för att Svensk Ishockey följer IIHF’s regelbok men några få undantag. Efter mötet begav vi oss tillbaka till hotellet för middag innan vi åkte tillbaka till hallen, Kwandong Hockey Centre, för att genomföra en testmatch. Varför hade vi en testmatch? Dels för att testa Wireless Announcemnet mikrofonerna och vilka signaler man gav för att sätta igång mikrofonen, prova att säga de olika fraser som gäller vid olika situationer samt att funktionärerna skulle få testa att ta hand om en skadad spelare. Lång dag i ishallen.

 Timpa och Gabbi fick ha testmatch
 
Själv fick man vara åskådare under hela matchen
 
Från en promeand
 
Under torsdagen hade vi ispass där vi fortsatte att öva på olika procedurer, främst för HD som fick en del nya procedurer att gå genom och för LM blev det nedsläppstävling och vi diskuterade riktlinjer för turneringen. Vi hann även besöka Olympic Park där souvenir Superstore fanns tillsammans med Gangeneung Hockey Centre, samt arenan för konståkning, curling och speedskating.

Fredag och det var dags att inviga de Olympiska Spelen. Invigningen hölls en timme från var vi befann oss. Vi åkte buss upp, gick genom säkerhetskontroller och sedan in i loungen för lättare förtäring innan vi intog våra platser på arenan. Först en förshow innan själva invigningen började. Pampig invigning och mäktigt att vara på plats, dock lite segt när alla nationer skulle kliva in, för det var väldigt väldigt kallt. På varje stol fanns det goodiebags som innehöll bla filt, värmare, sittunderlag, mössa och andra små minnesvärda prylar. Mäktigast av allt på hela invigningen var att få se den Olympiska elden tändas och avslutningen med fyrverkerier som heter duga. Det blev ett par timmar ute i kylan och man var genomfrusen vill jag lova. Buss hem och hoppa in i en varm dusch.

LET THE GAMES BEGIN
 Foto:  IIHF
 
Foto: IIHF
 
Foto: IIHF
 
 
Foto: IIHF

Lördag var första speldagen och jag var ledig. Spenderade dagen med att kika på första matchen (SWE-JPN) live med Swedish maffia och andra matchen kikade vi på hotellet. Sättningen kom under lördagskvällen och söndag var min tur att komma in i turneringen i matchen FIN-USA. Skönt att få komma in i turneringen och med två lag man känner väl. Turneringen kom att rulla på och vi ägnade mest tid till hockey. Följa lagen och spelarna som man kan komma ha att göra med senare i turneringen. Ja hur matchningen gick vet ni redan, besviken.

 
 

Men hur var det egentligen att vara en del av idrottens finrum, att få en dröm gå i uppfyllelse? 

När man väl var på plats hade jag stort fokus på hockeyn och vad min uppgift var. Hockey är hockey och jag har dömt hundratals matcher. That’s it. Såklart att man märkte på stämningen, allt runt omkring att det var något större än något annat man varit med om. Även hur jag förberedde mig inför matchen liksom när spelarna klev ut på isen och matchen skulle dra igång. Sjukt jävla roligt! Som ni förstått blev det mycket hockey under vår vistelse men sen en dag skulle vi ta oss upp till längdskidåkningen för att se damstafetten.  Jag var riktigt taggad för att åka och se något annat då alla tre svenskar var matchlediga och tänkte kolla stafetten och sen se lite av matcherna som spelats på datorn. Men tydligen var det nationaldag eller nyår (kommer inte ihåg) så för det första var det väldigt svårt att få tag på taxi, men det löste vi. När vi sen kom ut på motorvägen så var det så sjukt mycket trafik och det tog tvärstopp. Vi hade ändå tagit höjd med tiden för eventuella köer med 45min, men vi satt i taxin när starten gick och när vi tror att ungefär halva loppet var kört så hade vi inte rört oss många meter, så vi beslutade oss för att åka tillbaka till hotellet för middag och hockey på datorn. Så gick det med vår utflykt. På hockeyns lediga dag åkte vi hela damdomargruppen upp till bergen för att se snowboardcross. Ja, vi kanske mest njöt av att vara lediga, få tankarna på annat och fylla på med energi i solen. Det var en riktigt härlig dag med gänget.

Nu när man kommit hem och fått lite perspektiv och landat lite så är jag sjukt stolt över att jag höll mig till min plan och fullföljde den i alla år. Det har varit några krokar på vägen och tuffa stunder, men jag lyckades! Jag lyckades att nå ett mål som jag satte upp för fyra år sedan. Sen är det som sagt jävligt surt att det kom att bli min sämsta turnering ur ett matchnings perspektiv, speciellt med tanke på att dom inte hade någon anledning till det. Flera har redan frågat om nästa OS 2022 i Peking, hur jag ställer mig till en satsning dit? Jag hoppas att livet kommer mellan, men jag är definitivt sugen på revansch. 

 

 

 

 Random pics med bildförklaring :)

 Valde tydligen en koreansk maträtt med förklaring på väg dit...
 
Alla bussar var det någon form av inredning i...
 
Fixar ordning våra hjälmar
 
Vårat matchomklädningsrum, även på andra sidan var det sittplatser.
Mellan matcher förvarade vi våra saker i ett rum bredvid där vi kunda hänga upp så sakerna torkade
 
Kwandong Hockey Centre
 
Jag och amerikanarna, Dina, Melissa, Jessica
 
Alla tre svenskarna fick chansen att döma ihop
Jag, Katarina, Gabriella och Chralotte från Frankrike
 
Svemsk Ishokcey hade 6 domar representanter på OS.
 
 - Olympic Park
 
 
 
 - Olympic Park
 
Bland dom sista kvällarna hängde vi med våra amerikanska vänner Melissa och Jessica på en korensk BBQ
 
Hela domargruppen, dam & herr med övriga i teamet
OS 2018