Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

När besvikelsen har lagt sig...

Vi tar allt från början…

6:e februari klockan 10:29 påbörjade jag min resa mot mina drömmars mål, OS i PyeongChang, Sydkorea. Ett mål jag arbetat mot sedan 2014 och många av er har följt min resa genom åren. Väskorna var packade och katten la sig demonstrativt på hockeytrunken och tittade vädjande på mig. Hoppade in i taxin som tog mig till tågstationen i Linköping som tog mig vidare till Arlanda där jag mötte upp Timpa. Vi flög mot Zurich innan det var dags att hoppa på långflygningen till Seoul. Roligt att IIHF lät oss flyga i Prestige class. Att kunna sträcka ut benen och kunna ligga ner och sova var guld värt. Kroppen mådde förvånansvärt bra efter denna långflygning och det var mycket mat, så man höll hungern i schack. Väl framme på flygplatsen var det en hel del man var tvungen att ordna med innan vi tillslut kunde sätta oss på ett tåg som tog oss till Gangneung. Tågresan tog ca 2,5timme och jag lyssnade på podd och sov om vartannat. 

 

Äntligen framme på hotellet för incheckning och ännu mer information. Upp på rummet och lämnade väskorna för att hinna få i oss middag innan sängdags.

 Mitt rum
 
Vardagsrummet

Första dagen på OS äventyret. Vaknade tidigt, redan vid fem hugget och låg vaken en stund innan jag kunde somna om någon timme till innan frukost och en första träff med gänget. Första träffen handlade mest om att träffa varandra och ta emot kläder, hjälm och tröja. Efteråt följdes en promenad i en kall vind men soligt. Lunch och sedan direkt till hallen för möte som pågick i cirka 3 timmar. Vi träffade våra ”hosts” fyra stycken tjejer som skulle vara behjälpliga. Annars handlade mötet om direktiv, coaches challenge, wireless announcemnet och förtydligande om vissa regler. Vi har denna genomgång då vi är 19 domare från hela världen och alla har inte likt oss i Svensk Ishockey nästintill kopierad regelbok som IIHF utan i vissa länder kan regler skilja sig för landet, men också beroende på vilken liga man har att göra med. Tackar högre makter för att Svensk Ishockey följer IIHF’s regelbok men några få undantag. Efter mötet begav vi oss tillbaka till hotellet för middag innan vi åkte tillbaka till hallen, Kwandong Hockey Centre, för att genomföra en testmatch. Varför hade vi en testmatch? Dels för att testa Wireless Announcemnet mikrofonerna och vilka signaler man gav för att sätta igång mikrofonen, prova att säga de olika fraser som gäller vid olika situationer samt att funktionärerna skulle få testa att ta hand om en skadad spelare. Lång dag i ishallen.

 Timpa och Gabbi fick ha testmatch
 
Själv fick man vara åskådare under hela matchen
 
Från en promeand
 
Under torsdagen hade vi ispass där vi fortsatte att öva på olika procedurer, främst för HD som fick en del nya procedurer att gå genom och för LM blev det nedsläppstävling och vi diskuterade riktlinjer för turneringen. Vi hann även besöka Olympic Park där souvenir Superstore fanns tillsammans med Gangeneung Hockey Centre, samt arenan för konståkning, curling och speedskating.

Fredag och det var dags att inviga de Olympiska Spelen. Invigningen hölls en timme från var vi befann oss. Vi åkte buss upp, gick genom säkerhetskontroller och sedan in i loungen för lättare förtäring innan vi intog våra platser på arenan. Först en förshow innan själva invigningen började. Pampig invigning och mäktigt att vara på plats, dock lite segt när alla nationer skulle kliva in, för det var väldigt väldigt kallt. På varje stol fanns det goodiebags som innehöll bla filt, värmare, sittunderlag, mössa och andra små minnesvärda prylar. Mäktigast av allt på hela invigningen var att få se den Olympiska elden tändas och avslutningen med fyrverkerier som heter duga. Det blev ett par timmar ute i kylan och man var genomfrusen vill jag lova. Buss hem och hoppa in i en varm dusch.

LET THE GAMES BEGIN
 Foto:  IIHF
 
Foto: IIHF
 
Foto: IIHF
 
 
Foto: IIHF

Lördag var första speldagen och jag var ledig. Spenderade dagen med att kika på första matchen (SWE-JPN) live med Swedish maffia och andra matchen kikade vi på hotellet. Sättningen kom under lördagskvällen och söndag var min tur att komma in i turneringen i matchen FIN-USA. Skönt att få komma in i turneringen och med två lag man känner väl. Turneringen kom att rulla på och vi ägnade mest tid till hockey. Följa lagen och spelarna som man kan komma ha att göra med senare i turneringen. Ja hur matchningen gick vet ni redan, besviken.

 
 

Men hur var det egentligen att vara en del av idrottens finrum, att få en dröm gå i uppfyllelse? 

När man väl var på plats hade jag stort fokus på hockeyn och vad min uppgift var. Hockey är hockey och jag har dömt hundratals matcher. That’s it. Såklart att man märkte på stämningen, allt runt omkring att det var något större än något annat man varit med om. Även hur jag förberedde mig inför matchen liksom när spelarna klev ut på isen och matchen skulle dra igång. Sjukt jävla roligt! Som ni förstått blev det mycket hockey under vår vistelse men sen en dag skulle vi ta oss upp till längdskidåkningen för att se damstafetten.  Jag var riktigt taggad för att åka och se något annat då alla tre svenskar var matchlediga och tänkte kolla stafetten och sen se lite av matcherna som spelats på datorn. Men tydligen var det nationaldag eller nyår (kommer inte ihåg) så för det första var det väldigt svårt att få tag på taxi, men det löste vi. När vi sen kom ut på motorvägen så var det så sjukt mycket trafik och det tog tvärstopp. Vi hade ändå tagit höjd med tiden för eventuella köer med 45min, men vi satt i taxin när starten gick och när vi tror att ungefär halva loppet var kört så hade vi inte rört oss många meter, så vi beslutade oss för att åka tillbaka till hotellet för middag och hockey på datorn. Så gick det med vår utflykt. På hockeyns lediga dag åkte vi hela damdomargruppen upp till bergen för att se snowboardcross. Ja, vi kanske mest njöt av att vara lediga, få tankarna på annat och fylla på med energi i solen. Det var en riktigt härlig dag med gänget.

Nu när man kommit hem och fått lite perspektiv och landat lite så är jag sjukt stolt över att jag höll mig till min plan och fullföljde den i alla år. Det har varit några krokar på vägen och tuffa stunder, men jag lyckades! Jag lyckades att nå ett mål som jag satte upp för fyra år sedan. Sen är det som sagt jävligt surt att det kom att bli min sämsta turnering ur ett matchnings perspektiv, speciellt med tanke på att dom inte hade någon anledning till det. Flera har redan frågat om nästa OS 2022 i Peking, hur jag ställer mig till en satsning dit? Jag hoppas att livet kommer mellan, men jag är definitivt sugen på revansch. 

 

 

 

 Random pics med bildförklaring :)

 Valde tydligen en koreansk maträtt med förklaring på väg dit...
 
Alla bussar var det någon form av inredning i...
 
Fixar ordning våra hjälmar
 
Vårat matchomklädningsrum, även på andra sidan var det sittplatser.
Mellan matcher förvarade vi våra saker i ett rum bredvid där vi kunda hänga upp så sakerna torkade
 
Kwandong Hockey Centre
 
Jag och amerikanarna, Dina, Melissa, Jessica
 
Alla tre svenskarna fick chansen att döma ihop
Jag, Katarina, Gabriella och Chralotte från Frankrike
 
Svemsk Ishokcey hade 6 domar representanter på OS.
 
 - Olympic Park
 
 
 
 - Olympic Park
 
Bland dom sista kvällarna hängde vi med våra amerikanska vänner Melissa och Jessica på en korensk BBQ
 
Hela domargruppen, dam & herr med övriga i teamet
OS 2018