Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

En Svensk Klassiker - nr.2

 
I DID IT, AGAIN !
 
2018 års utmaning med En Svensk Klassiker nummer 2 började i februari med Vasaloppet, med blandade känslor. Under hösten riktade jag min träning mer mot längdskidåkning. En träningsform som passar mig. Jag kände att kroppen var mer redo för Vasaloppet än året innan, men efter min hittills största upplevelse i min idrottskarriär var jag tömd, mentalt. Jag ställde mig på starten i Berga By med blandade känslor med ett mål - att ta mig i mål. Det blev en lång en resa, tidsmässigt och mentalt. Redan vid Smågan ville jag bryta för att åka till stugan. Men någonting inom mig drev mig vidare i Fäders Spår mot Mora. Jag kom på mig själv att gå på skidorna i lugn takt, och skällde på mig själv lite grann, vilket hjälpte. Jag kunde vid Oxberg hitta flowet och trycket i åkningen. Jag gick i mål i Mora i mitt andra Vasalopp, I Fäders Spår För Framtids Segrar ! Mycket härlig känsla. Klassiker året är igång !
 
Kontraster, från OS i Sydkorea till Vasaloppet i Sälen !
 
Fokus mot Vätternrundan. Där var jag inte ett dugg orolig över hur resan skulle bli eller tid. Våren kom nämligen att kantas av mycket cykling och jag kom att fastna väldigt mycket för landsvägscykling. Dert blev 2-3 cykelpass i veckan med Nocout.se intervaller blandat med långpass vilket gav resultat ! Det hade varit roligt att provat att cyklat i en av Nocout.se sub grupper, men övernskommelse med kompisgänget vägde över. Ja sen blev ju inte resan runt pölen vad vi hade väntat tillsammans. Det blev en mental resa ner till Jönköping för att en hel del människor hängde med i vår grupp, och jag blev någon form av ledare för gruppen. Det var en del ovana cyklister så det ryktes vid byte och blev avstånd mellan varandra. Vi blev tillslut så många att jag kände att det inte längre är säkert att fler hänger på, så vi fick försöka stänga klungan. Några hoppade av vid de första kontrollerna innan hela klungan splittrades upp i Jönköping. Det blev ett längre stopp än väntat då någon eker på Chrilles cykel  hade lossnat, så vi blev stående över en timme i Jönköping och när vi väl kom iväg kände jag att jag behövde fokusera om så jag drog lite före gänget. Tanken var att jag skulle cykla själv några kilometer för att samla mig och vänta in gänget, men benen var pigga och jag cyklade fort själv. Så jag fortsatte i samma tempo och tog risken att fortsätta själv i mitt eget tempo. 200km kvar och jag tänkte att jag kör solo, ja hur faan tänkte ja där? Mestadelen av resan blev solo, men jag hamnade även i en stor klunga som gick fort så jag kunde få lite medrull och få i mig energi. Viktigt. Hamnade solo någon mer gång och när det var 80km kvar var det riktigt motigt och jag hade svårt att hitta reserverna. Bara jag når kontrollen vid Hammarsundet så har jag 40km kvar. Solo till hammarsundet och solo en bit efter Hammarsundet, jobbig bit att vara själv. Men när vi svänger av stora vägen kommer jag ikapp en ny klunga från England. Prisa gud. Sista 25km är behagliga och mycket tid går åt att snacka med en del olika folk. När det var 5km kvar drog jag en chansing och tackade för mig och drog vidare solo in till målet i Motala. Klungan kom efteråt och jag fick tag på en av tjejerna jag snackade lite med och tackade för att jag mfl fick hoppa in i klungan ! Nästa gång jag ska köra blir det i Nocout.se sub grupp ;)

Vätternrundan 300km !
 
Öppet vatten simning, Vansbro är nästa utmaning. I och med att jag började prova lite triathlon i sommar fick jag även till mer öppet vatten simning än tidigare, men inte tillräckligt för att göra någon super duper tid. Vad ska man säga om tankarna under loppet. Det är mer att hoppa i, simma och slå handen i plattan. Önskvärt hade ju varit att simmat under timmen men hade lite oflyt i början och hamnade där det var som trängst. Men nöjd med att kontrollerat crawla hela vägen !

Vansbrosimmet 3km

Avslutade delen i En Svensk Klassiker skulle bli Lidingöloppet 30km. Jag har inte dirket löptränat inför loppet, vilket jag bävade mig för. Jag fick till ett par veckor med löpning i och med fotbollen men även några löppass utöver det. Det var dock svårt att få in några långlöpningar i och med att hockeyn härjar på helgerna och det är oftast då tiden finns för långpass. Haft några bra pass innan, men även något mindre bra pass. Mest orolig för hur kroppen skulle reagera på att löpa i 30km. Jag hade en känsla om att sub 3 inte skulle vara någon omöjlighet. Ja ni har ju nyligen läst min race report för Lidingöloppet så jag skriver inte så mycket mer om det.
 
Lidingöloppet 30km
 
I och med målgången i lördags på Lidingöloppet klarade jag också av
En Svensk Klassiker nummer 2 & det tillsammans med min partner in crime !
 
Klassiker nummer 2 på 2 år !

 
Under mina två klassiker år har jag haft personer vid min sida på alla lopp, fler vid andra lopp och en som alltid varit med är min man ! Men under 2018 var det någon som fick feeling, viss påtryckning på vissa lopp från mig, men dom två enligt mig jobbigaste har han valt själv. Lång historia kort så blev han med på Vansbrosimmet förra året och ville göra det igen. Han fick bli med på Vätternrundan och blev själv sugen på att prova Lidingöloppet. Ja så han som aldrig skulle göra Klassikern påbörjade sin Klassiker resa under Vätternrundan !
3 av 4 är gjorda och han avslutar med Vasaloppet i Mars.
 
Efter målgång på Vätternrundan

Vansbrosimmet 3km
 
Lidingöloppet 30km
 
Vi har också haft med oss supporters under hela året. Dom har supportat i vått och torrt finns alltid där med husrum och mat ! Att få ha er utefter spåret betyder mer än vad ni kan ana ! Ni tillsammans med alla andra som står och hejjar på kända & okända deltagare i ur & skur. Ibland har man energi att ge tillbaka ett leende, ett woop woop, high five, men ibland rör man inte en min, men inombords blir man alldeles varm ! När man är som tröttast och kroppen tillsammans med den mentala biten ligger lågt och man får några glada hejja rop om att man orkar, man ser stark ut, även om man får en ironisk sägning om att det är inte är långt kvar fast man har halva loppet kvar, så ger det mer kraft än vad ni kan ana ! 

Ni är värda medaljer i alla lopp, liksom alla som utövat och gått i mål. Det minsta vi kunde göra för våra supproters var att köpa officiella Klassiker kläder och trycka "Supporter Klassikern 2018" till våra alldeles egna supporters. Jag tycker att En Svensk Klassiker bör ta fram något likannde i sitt ordianrie sortiment likt detta så fler utövare kan överraska sina supporters ! Det blev en uppskattad present hos våra supporters och snacket gick runt Lidingöbanan ;)
 
 
Tack 2018 för ett spännande idrotts år !
Nu njuter vi av prestationen innan planerna för framtiden skrids till verket !
 

TACK alla för all support <3
 
 
Glöm inte bort instagram @virrejohansson

Höstens rutiner !

Nu är det dags att komma igång här igen efter en lång och varm sommar ! Hoppas ni njutit lika mycket som jag, men nu är jag inne i höstens rutiner.

Någon mer än jag som tycker om hösten? Sommaren har varit fantastisk på alla sätt och vis, men jag gillar vad hösten kommer med. Planering, rutiner, svala vindar, motivation och såklart hockey. Det är hockeylivet som styr det mesta hemma just nu. Hur ser kommande vecka ut? Ja det beror på hur många matcher som står på hockeyschemat att döma, och utefter det lägger jag övrig träning. Oftast blir söndagen den dag jag kan detaljplanera veckan och vet vad jag har att vänta mig.

 

Senaste veckorna har varit grymma, fått in det mesta i schemat utan att känna mig sliten eller seg, jag ser bara fram emot kommande dag och vad den har att erbjuda. Min comeback i fotbollen blev sisådär under våren och tyvärr fick MAIK lägga ner sin damverksamhet pga spelarbrist. Väldigt synd med tanke på arbetet som låg bakom att man äntligen nådde div2. Men sommaren rullade på med mycket cykling, och så kom hösten och suget efter boll blev större igen. Tog kontakt med en ny klubb och förklarade min situation och vips så var jag tillbaka på grönbete, men nu i Mjölby FC, även det i div.2 samt div.4.

 
 
Jag började också köra igång träningen i samarbete med Viktor Johansson PT med inriktining längdskidåkning men först mot Lidingöloppet. Jag väljer att ha en coach för det är lättare att ha någon man kan bolla med och följa schemat. Jag skulle nog vara för tuff mot mig själv samt att jag anser mig fortfarande som nybörjare inom längdskidåkningen så det känns tryggt att ha en vid sidan som är erfaren.
 
 
Tack vare träningsschemat har jag kommit igång med löpningen och det var inte en dag för sent med tanke på att jag ska springa Lidingöloppet iår igen och minns smärtan från förra året med minimal löpträning. Löpningen har suttit långt inne från när jag skadade knät, mest hjärnspöken, som äntligen börjar släppa. Dom finns kvar, men nu väger äntligen det roliga lite tyngre och jag kan känna den där flow känslan och snart är jag tillbaka på riktigt !
 
Det har även blivit lite MTB på höstkanten och säsongen fick avslutas i Motala på Dunteberget med en lagtävling, 8 timmar tävling. Mer om det hittar ni i mitt blogginlägg på cykeltjejer.se som ni hittar HÄR.
 Det blev en ritkigt härligt dag tillslut. Vi började i lera och avslutade i solen !
 
 Jag är också tillbaka på Beacharena och håller gruppträningspass. Framförallt RFT på tisdagar då helgerna är uppbokade som dom är. Det är så sjukt roligt att vara tillbaka ! Det ger så mycket energi ! Välkomna in på svettfest med mig :)
 
 
Uppdateringarna här kommer bli mer frekventa, yes, jag är tillbaka :)

Slutprovet - Vätternrundan 300km

Dagarna innan Vätternrundan vare jag riktigt trött och fick inte ihop känslan. Jag känd mig okej i kroppen och såga fram emot cyklingen men jag var så sjukt trött. Fick gå hem från jobbet i torsdags för huvudet hängde liksom inte med, och tanken var att jag skulle jobbat i fredags, men mådde inte vidare värst, så jag bestämde mig för att vara hemma och sova tills jag vaknade. Somnade strax innan halv tio i torsdags och vaknade vid tio tiden i fredags. Klev upp och käkade frukost och tog det lugnt fram till mannen kom hem som hade plockat upp Jessica. Fixade lite här hemma innan var för sig tog sig ett lite vilostund eller sov innan gästerna anlände. Fixa med det sista inför rundan och sen begav vi oss till Motala för att ge oss iväg på våra färd runt pölen. Nervös och förväntansfulla var vi allihopa.

22:20 gick vår start - startled 86.

Vi var ursprungligen åtta personer i vår grupp som efter rondellerna utökades snabbt till 13 personer. Jag blev som någon självutnämnd ledare för gruppen. Eftersom vi låg i ett tempo där fler ville hänga med men eftersom vi redan hade flera nybörjare på klungkörning och cyklister vi aldrig cyklat med, bestämde vi oss för att stänga klungan av säkerhetsskäl. Vi hade heller inte cyklat som grupp tillsammans. Jag la mig som sista cyklist ett par mil för att inte se till att fler kom in i vår klunga mer än att ligga bakom. Jag tror flers stycken lärde sig en hel del om att cykla tillsammans och man såg förbättringar på hela gruppen. Det var några som vek av i Ödeshög och vi hade supporters i Gränna som hejade på oss innan vi nådde vårat första stopp i Jönköping som vi nådde på ganska exakt 4 timmar.

 

Motala -Jönköping
106,66km
04:00:14
26.6km/h snitthastighet
136 i snittpuls

 

Här splittrades vi upp, men ursprungsgruppen höll ihop under maten. Chrille hade fått fel på två ekrar som vi var tvungna att åtgärda för fortsatt färd. Så vi lämnade in cykeln till de underbara funktionärerna som stod i servicetältet ! Som tur var kunde vi gå och äta under tiden cykeln stod i kö och kunde bli servad. Efter mos & köttbullar, en halv kopp kaffe och lite väntan kunde vi fortsätta vår resa efter ett stopp på 50minuter. Det blev längre än vad vi hade tänkt oss, men cykeln var tvungen att bli åtgärdad.

Stopp i Jönköping

Cykelservice i Jönköping

 Två stycken i gruppen ville fortsätta tillsammans för att kunna vara oberoende av oss andra, då de var ovana cyklister och ville inte riskera något med att cykla i klunga, vilket är helt förståeligt. Jag fick någon form av kick i Jönköping och kände att jag måste cykla i mitt tempo ett tag för att fokusera om efter klungkörningen ner till Jönköping. Det tog en del energi att styra gruppen och hålla koll eftersom vi blev ett blandat gäng med olika mycket erfarenhet och dessutom i mörkerkörning mitt i natten. Det är många faktorer som spelar roll för säkerheten. Men allt gick väldigt bra! Men som sagt tanken var att jag skulle vänta in dom andra, men det flöt på riktigt bra. Jag var splittrad i tanken, ska jag vänta in eller ska jag prova att köra på? Jag brottades med tanken väldigt länge, men valde att fortsätta solo. 

Blev solo kanske 5-6 mil innan jag fick häng på en klunga som bestod av Ride of Hope men fler hade hängt på, bl ett gäng Islänningar. Efter 120km återstår det 180km och en tanke slog mig när jag låg där solo, nu är det en Ironman sträcka kvar. Det är bara att träna på hur det känns att köra själv om du inte får häng på en klunga. Hur sjukt är inte det?! Men lite som tur var fick jag häng på klungan som låg i bra hastighet och jag fick kämpa för att hänga med, men skönt att slippa tänka utan bara hänga på hjulet efter en hård solokörning. Vi närmade oss Hjo och här slogs jag verkligen av tanken om jag skulle sätta mig och invänta de andra. Jag avvaktar lite tills vi närmar oss och ser vilka som kör och inte. Islänningarna väljer att stanna för Lasagne i Hjo och jag är precis i valet och kvalet om jag ska stanna... stanna eller fortsätta. Men så känner jag matdoften och blir lite lätt Illamående av tanken av att äta, så jag väljer att fortsätta. Kruxet är nu att klungan har kört på och jag låg såpass långt bak att jag nu har en väldigt stor lucka. Jag vill ta ikapp, för jag vet hur jobbigt det kommer vara att köra själv, eftersom jag inte stannade. Det blir ett par kämpiga kilometer för att ta ikapp. Jag tänker att kommer jag inte ikapp har slösat så oerhört mycket energi och det kommer slå tillbaka senare. Slår i en växel till och kan tillslut nå gruppen och lägga mig på hjul. Få i mig vätska och någon energiaktig produkt. Försöker lugna ner mig och komma in i takten och lyckas. Det är fortsatt slitit men känner att det går väldigt bra.

Vi passerar Karlsborg och en liten bit innan Boviken bestämmer sig Ride of Hope att stanna. Återigen står jag i ett val. Ska jag stanna med dom eller ska jag fortsätta. Jag väljer att fortsätta och tänker att jag tar min energi på cykeln och att dom kommer ikapp. Blir solo igen men känner att det ändå funkar bra även om hastigheten sänks en aning. Precis när jag äntligen fått upp energi att få i mig och ska skruva upp korken, då kommer klungan och swishar förbi och jag har för låg fört far att hänga med och att ta ikapp efter att jag fått i mig energi och undan skräpet så är luckan för stor och jag har inte krafter kvar att ta ikapp. Jag väljer att gå in i Boviken för att få i mig något annat än det jag har med mig och fylla på flaskan med vatten. Att bara äta sockersöta energiens-/bars blir jävligt sliskigt efter ett tag. Får i mig en bulle och en banansnutt. Stillastående tid 05:08

 

Jönköping - Boviken
121,48km
3:55:21
31km/h snitthastighet
149 snittpuls

 

Hoppar upp på cykeln igen och får trampa iväg solo. Mycket tankar och 72km kvar. Jag vet inte riktigt var jag tänkte eller inte här, mer än att viljan att gå i mål är stark. Det börjar värma på och man vaknar till. Det börjar bli varmt så man kan börja plocka av sig lite kläder och känna morgonluften. Det står husvagnar och husbilar utställda lite var stans och folk som gått upp tigit för att heja på oss cyklister. Det ser ändå så fridfullt och härligt ut. En morgonkopp kaffe, en stol och en värmande filt. Det måste vara lite magiskt att sitta där och heja. Vid ett tillfälle på morgonkvisten får jag kontakt med en dam som såg så snäll och vänlig ut och ropade heja heja och jag tillbaka med ett stort leende ! Det gav mig energi vid rätt tillfälle. Alla ni utefter bansträckningen som hejar på, det ger så oerhört mycket och ibland är man så sjukt trött att man inte har krafter kvar att göra något tillbaka, men ni ska veta att det går rakt in i hjärtat ! Tusen tack för att ni finns och hejar ! Det börjar bli jobbigt och jag försöker nu bara nå Hammarsundet vilket är en sträcka om ca 32km från Boviken. Min plan är att stanna där för att motivera mig själva, men allt beror på hur det känns när jag väl kommer dit. Försöker hitta hjul att ligga på men hittar ingen bra och det blir solo fram till Hammarsundet där jag planerar att stanna till. Mest för att gå genom kontrollen och hugga en bulle. Jag vill gå genom kontrollen för att få en annan rörelse för benen då muskelfästen i knäna gör väldigt ont. Stoppet blir på 01:30 innan jag kan hoppa på cykeln och ta mig an resten av backarna.

 

Boviken - Hammarsundet
31,20km
01:06:08
28,3km/h snitthastighet
150 snittpuls

 

40km kvar till målet i Motala och mitt mål är att cykla hela sträckan till mål utan att stanna i Medevi. Börjar solo och jag hoppas att en klunga som jag såg i depån i Hammarsundet kommer ikapp mig. Den här sträckan har jag åkt bil hur många gånger som helst och vet väl ganska väl hur många backar det är, men inte att dom är sjukt sega att cykla. Jag anser mig annars vara väldigt bra på att cykla backar men det är riktigt tungt nu och om jag fortsätter att köra solo är mitt delmål att komma till nästa kontroll. Det är 2x 20km kvar. Vi delar nu upp sträckan för att få något positivt sista. Det är riktigt tungt nu och det gör ont lite varstans. När alla backar är avklarade och det återstår 20km kommer klungan ikapp. Det är nog en ursrpungsklung med folk från England där en annan grupp har hängt på och sen en del solocyklister. Tackar för det. Kunde med andra ord ligga på hjul och det enda jag behövde fokusera på var att hålla samma tempo. Blev lite socialt att träffa på en annan klunga och snacka lit med. Frågade en av tjejerna vad som tog dom till Motala och Vätternrundan, och som vanligt, det var någon som kom på den där bra idén och de andra hängde på. De tyckte att det var ett väldigt fint lopp och härligt sätt att uppleva en del av Sverige på. Det sociala tog bort smärtan och hur länge man hade cyklat och snart var vi ute på sista bilvägen till rondellen i Motala vilket innebär, bar någon kilometer kvar till målrakan ! Det var en man som bröt sig ut ur klungan och jag hängde på. Nu ska det börjas spurta. Han gick före mig men jag fokuserade mest på mig själv att jag ville se hur hårt jag kunde gå sista kilometrarna och jag kan gå om. Ligger för i rondellerna och sista raksträckan mot vattnet, där gick han om ch jag började njuta av att se fontänen i vattnet, strax når jag målet. Kommer in på målrakan och ser skylten här tas din tid och kan nu njuta av att rulla sista biten in under målet i Motala, 300km senare !

Härligt att få sällskap sista 20km :)

Trött men glad, målgång är ett faktum :)

 

Hammarsundet - Motala
40,15km
1:25:41
28,1km/h i snitthastighet
144 snittpuls

 

Jag är så sjukt stolt över min prestation under
Vätternrundan 300km & den officiella tiden
kunde skrivas till
11 timmar 23 minuter !

Underbart väder när man gått i mål !

Mannens första Vätternrunda & i mål på 12:50 tillsammans med sin arbetskollega !

En del av ursprungsgänget. Grymma krigare !
3st Vätternrundan nybörjare men alla ska genomföra En Svensk Klassiker !

Min partner in crime Jessica
Starka cykeltjejer helt enkelt !