Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Slutprovet - Vätternrundan 300km

Dagarna innan Vätternrundan vare jag riktigt trött och fick inte ihop känslan. Jag känd mig okej i kroppen och såga fram emot cyklingen men jag var så sjukt trött. Fick gå hem från jobbet i torsdags för huvudet hängde liksom inte med, och tanken var att jag skulle jobbat i fredags, men mådde inte vidare värst, så jag bestämde mig för att vara hemma och sova tills jag vaknade. Somnade strax innan halv tio i torsdags och vaknade vid tio tiden i fredags. Klev upp och käkade frukost och tog det lugnt fram till mannen kom hem som hade plockat upp Jessica. Fixade lite här hemma innan var för sig tog sig ett lite vilostund eller sov innan gästerna anlände. Fixa med det sista inför rundan och sen begav vi oss till Motala för att ge oss iväg på våra färd runt pölen. Nervös och förväntansfulla var vi allihopa.

22:20 gick vår start - startled 86.

Vi var ursprungligen åtta personer i vår grupp som efter rondellerna utökades snabbt till 13 personer. Jag blev som någon självutnämnd ledare för gruppen. Eftersom vi låg i ett tempo där fler ville hänga med men eftersom vi redan hade flera nybörjare på klungkörning och cyklister vi aldrig cyklat med, bestämde vi oss för att stänga klungan av säkerhetsskäl. Vi hade heller inte cyklat som grupp tillsammans. Jag la mig som sista cyklist ett par mil för att inte se till att fler kom in i vår klunga mer än att ligga bakom. Jag tror flers stycken lärde sig en hel del om att cykla tillsammans och man såg förbättringar på hela gruppen. Det var några som vek av i Ödeshög och vi hade supporters i Gränna som hejade på oss innan vi nådde vårat första stopp i Jönköping som vi nådde på ganska exakt 4 timmar.

 

Motala -Jönköping
106,66km
04:00:14
26.6km/h snitthastighet
136 i snittpuls

 

Här splittrades vi upp, men ursprungsgruppen höll ihop under maten. Chrille hade fått fel på två ekrar som vi var tvungna att åtgärda för fortsatt färd. Så vi lämnade in cykeln till de underbara funktionärerna som stod i servicetältet ! Som tur var kunde vi gå och äta under tiden cykeln stod i kö och kunde bli servad. Efter mos & köttbullar, en halv kopp kaffe och lite väntan kunde vi fortsätta vår resa efter ett stopp på 50minuter. Det blev längre än vad vi hade tänkt oss, men cykeln var tvungen att bli åtgärdad.

Stopp i Jönköping

Cykelservice i Jönköping

 Två stycken i gruppen ville fortsätta tillsammans för att kunna vara oberoende av oss andra, då de var ovana cyklister och ville inte riskera något med att cykla i klunga, vilket är helt förståeligt. Jag fick någon form av kick i Jönköping och kände att jag måste cykla i mitt tempo ett tag för att fokusera om efter klungkörningen ner till Jönköping. Det tog en del energi att styra gruppen och hålla koll eftersom vi blev ett blandat gäng med olika mycket erfarenhet och dessutom i mörkerkörning mitt i natten. Det är många faktorer som spelar roll för säkerheten. Men allt gick väldigt bra! Men som sagt tanken var att jag skulle vänta in dom andra, men det flöt på riktigt bra. Jag var splittrad i tanken, ska jag vänta in eller ska jag prova att köra på? Jag brottades med tanken väldigt länge, men valde att fortsätta solo. 

Blev solo kanske 5-6 mil innan jag fick häng på en klunga som bestod av Ride of Hope men fler hade hängt på, bl ett gäng Islänningar. Efter 120km återstår det 180km och en tanke slog mig när jag låg där solo, nu är det en Ironman sträcka kvar. Det är bara att träna på hur det känns att köra själv om du inte får häng på en klunga. Hur sjukt är inte det?! Men lite som tur var fick jag häng på klungan som låg i bra hastighet och jag fick kämpa för att hänga med, men skönt att slippa tänka utan bara hänga på hjulet efter en hård solokörning. Vi närmade oss Hjo och här slogs jag verkligen av tanken om jag skulle sätta mig och invänta de andra. Jag avvaktar lite tills vi närmar oss och ser vilka som kör och inte. Islänningarna väljer att stanna för Lasagne i Hjo och jag är precis i valet och kvalet om jag ska stanna... stanna eller fortsätta. Men så känner jag matdoften och blir lite lätt Illamående av tanken av att äta, så jag väljer att fortsätta. Kruxet är nu att klungan har kört på och jag låg såpass långt bak att jag nu har en väldigt stor lucka. Jag vill ta ikapp, för jag vet hur jobbigt det kommer vara att köra själv, eftersom jag inte stannade. Det blir ett par kämpiga kilometer för att ta ikapp. Jag tänker att kommer jag inte ikapp har slösat så oerhört mycket energi och det kommer slå tillbaka senare. Slår i en växel till och kan tillslut nå gruppen och lägga mig på hjul. Få i mig vätska och någon energiaktig produkt. Försöker lugna ner mig och komma in i takten och lyckas. Det är fortsatt slitit men känner att det går väldigt bra.

Vi passerar Karlsborg och en liten bit innan Boviken bestämmer sig Ride of Hope att stanna. Återigen står jag i ett val. Ska jag stanna med dom eller ska jag fortsätta. Jag väljer att fortsätta och tänker att jag tar min energi på cykeln och att dom kommer ikapp. Blir solo igen men känner att det ändå funkar bra även om hastigheten sänks en aning. Precis när jag äntligen fått upp energi att få i mig och ska skruva upp korken, då kommer klungan och swishar förbi och jag har för låg fört far att hänga med och att ta ikapp efter att jag fått i mig energi och undan skräpet så är luckan för stor och jag har inte krafter kvar att ta ikapp. Jag väljer att gå in i Boviken för att få i mig något annat än det jag har med mig och fylla på flaskan med vatten. Att bara äta sockersöta energiens-/bars blir jävligt sliskigt efter ett tag. Får i mig en bulle och en banansnutt. Stillastående tid 05:08

 

Jönköping - Boviken
121,48km
3:55:21
31km/h snitthastighet
149 snittpuls

 

Hoppar upp på cykeln igen och får trampa iväg solo. Mycket tankar och 72km kvar. Jag vet inte riktigt var jag tänkte eller inte här, mer än att viljan att gå i mål är stark. Det börjar värma på och man vaknar till. Det börjar bli varmt så man kan börja plocka av sig lite kläder och känna morgonluften. Det står husvagnar och husbilar utställda lite var stans och folk som gått upp tigit för att heja på oss cyklister. Det ser ändå så fridfullt och härligt ut. En morgonkopp kaffe, en stol och en värmande filt. Det måste vara lite magiskt att sitta där och heja. Vid ett tillfälle på morgonkvisten får jag kontakt med en dam som såg så snäll och vänlig ut och ropade heja heja och jag tillbaka med ett stort leende ! Det gav mig energi vid rätt tillfälle. Alla ni utefter bansträckningen som hejar på, det ger så oerhört mycket och ibland är man så sjukt trött att man inte har krafter kvar att göra något tillbaka, men ni ska veta att det går rakt in i hjärtat ! Tusen tack för att ni finns och hejar ! Det börjar bli jobbigt och jag försöker nu bara nå Hammarsundet vilket är en sträcka om ca 32km från Boviken. Min plan är att stanna där för att motivera mig själva, men allt beror på hur det känns när jag väl kommer dit. Försöker hitta hjul att ligga på men hittar ingen bra och det blir solo fram till Hammarsundet där jag planerar att stanna till. Mest för att gå genom kontrollen och hugga en bulle. Jag vill gå genom kontrollen för att få en annan rörelse för benen då muskelfästen i knäna gör väldigt ont. Stoppet blir på 01:30 innan jag kan hoppa på cykeln och ta mig an resten av backarna.

 

Boviken - Hammarsundet
31,20km
01:06:08
28,3km/h snitthastighet
150 snittpuls

 

40km kvar till målet i Motala och mitt mål är att cykla hela sträckan till mål utan att stanna i Medevi. Börjar solo och jag hoppas att en klunga som jag såg i depån i Hammarsundet kommer ikapp mig. Den här sträckan har jag åkt bil hur många gånger som helst och vet väl ganska väl hur många backar det är, men inte att dom är sjukt sega att cykla. Jag anser mig annars vara väldigt bra på att cykla backar men det är riktigt tungt nu och om jag fortsätter att köra solo är mitt delmål att komma till nästa kontroll. Det är 2x 20km kvar. Vi delar nu upp sträckan för att få något positivt sista. Det är riktigt tungt nu och det gör ont lite varstans. När alla backar är avklarade och det återstår 20km kommer klungan ikapp. Det är nog en ursrpungsklung med folk från England där en annan grupp har hängt på och sen en del solocyklister. Tackar för det. Kunde med andra ord ligga på hjul och det enda jag behövde fokusera på var att hålla samma tempo. Blev lite socialt att träffa på en annan klunga och snacka lit med. Frågade en av tjejerna vad som tog dom till Motala och Vätternrundan, och som vanligt, det var någon som kom på den där bra idén och de andra hängde på. De tyckte att det var ett väldigt fint lopp och härligt sätt att uppleva en del av Sverige på. Det sociala tog bort smärtan och hur länge man hade cyklat och snart var vi ute på sista bilvägen till rondellen i Motala vilket innebär, bar någon kilometer kvar till målrakan ! Det var en man som bröt sig ut ur klungan och jag hängde på. Nu ska det börjas spurta. Han gick före mig men jag fokuserade mest på mig själv att jag ville se hur hårt jag kunde gå sista kilometrarna och jag kan gå om. Ligger för i rondellerna och sista raksträckan mot vattnet, där gick han om ch jag började njuta av att se fontänen i vattnet, strax når jag målet. Kommer in på målrakan och ser skylten här tas din tid och kan nu njuta av att rulla sista biten in under målet i Motala, 300km senare !

Härligt att få sällskap sista 20km :)

Trött men glad, målgång är ett faktum :)

 

Hammarsundet - Motala
40,15km
1:25:41
28,1km/h i snitthastighet
144 snittpuls

 

Jag är så sjukt stolt över min prestation under
Vätternrundan 300km & den officiella tiden
kunde skrivas till
11 timmar 23 minuter !

Underbart väder när man gått i mål !

Mannens första Vätternrunda & i mål på 12:50 tillsammans med sin arbetskollega !

En del av ursprungsgänget. Grymma krigare !
3st Vätternrundan nybörjare men alla ska genomföra En Svensk Klassiker !

Min partner in crime Jessica
Starka cykeltjejer helt enkelt !

Solskenscyklisten - jag är frälst

Tyst på bloggen är lika med fullt upp med livet. Men helt tyst om vad jag pysslar med är det ju inte. Följer man min instrgam @virrejohansson förstår man vad jag pysslar med som mest och om man dessutom är en trogen läsare så följer man även cykeltjejer.se där jag bloggar. Så vad har hänt sen jag var i Stockholm och uppvaktningen för OS? Massa roliga saker !

Jag var ju som sagt i Stockholm sista helgen i april och där tog verkligen hockeysäsongen slut på riktigt och man kunde börja blicka framåt mot vad sommaren skall ge. Redan helgen efter var jag anmäld till Nocout.se cykelläger, jag ska ju trots allt cykla en hel del landsvägslopp i sommar (läs alla Vätternrundans lopp) så det blir till att cykla mer på den där rackarns rosa saken jag har. Jag var förväntansfull över lägret men också lite skrämd över hur många mil vi skulle cykla. Jag har ju liksom aldrig tränat landsvägscykling, jag har ju mest kört Vätternrundanloppen med undantag för några enstaka mil då och då. Men vi samlades upp och satte fart mot Bjrökfors, och vill man ha lite mer detaljerad beskrivning över lägret och se en film rekomenderar jag att ni går in på cykeltjejer.se och läser ett inlägg som jag gjorde om helgen. Kroppen kändes bra och det rullade på i klungan, som för övrigt var väldigt roligt att cykla i. Har aldrig cyklat klunga förut, eller ja, testat på under loppen, men inte mer än så. Riktigt roligt, och vi rullade på i ett bra tempo och kunde tillslut nå vår destination och fixa med lunch innan eftermiddagspasset skulle igång. Eftermiddagspasset var ett backigt sådant och de tog aldrig slut. Men jag kände mig pigg och glad mest hela vägen och dom där 16-17milen kändes i kroppen på kvällen. Efter middag var det läggdags. Upp på morgonen för att packa ordning och fixa frukost innan cykelpasset skulle dra igång och vi skulle påbörja vår resa hem igen. Kroppen kändes, men inte så värst farligt. Helgens totala mil kunde vi räkna till ca 25mil och när jag kom hem var det bara att ta en dusch och åka till Hagen för fotbollsmatch. Efter 90min fotboll låg jag i fosterställning och var lättad över att den var slut, mat, dusch och sova !

Ja sen har veckorna rullat på med träningar och jobb. Fått in ett bra flyt på träningarna som just nu består mest av cykling, landsväg och MTB. Båda är sjukt kul och jag har verkligen funnit landsvägscyklingen. Den som säger att det är en sport man utövar ensam har inte cyklat intervaller i en Belgisk Kedja eller ett långpass i klunga med stopp för cykelfika. Jag bara älskar hur man behöver samarbeta i den Belgiska Kedjan för att hålla farten uppe och hur man under långpass samarbetar och socialiserar sig med andra människor.

Så vad gör fröken Johansson denna helg mån tro? Jo eftersom hon nu har utfört Tjejklassikern 2016, En Svensk Klassiker 2017 samt håller på med en under 2018 och har börjat snegla åt ett håll där tre av dom här fyra grenarna finns med, nämligen åt Triathlon hållet. En dröm att genomföra en Ironman börjar infinna sig, så därför befinner jag mig nu i Båstad på ett triathlon läger för tjejer. Hur sjukt är inte det? Lägret börjar imorgon (lördag) men jag åkte ner en dag tidigare för att slippa gå upp sådär aptidigt för att köra ner imorgon, vilket några andra tjejer också har gjort. Vi har hunnit bekanta oss lite vi som är på plats och ätit en sjukt god middag på Malen Resturang. Så nu är det bara att få en god natts sömn för imorgon blir det nog fullt ös :)

 När vädret bjuder upp tull cykling, ja då är det svårsalget <3
#solskenscyklist

Sommaren 2018

Kan karaktäriseras som att ha många järn i elden. Det kommer vara en innehållsrik sommar med en salig blandning av diverse saker. Hockeysäsongen är över och det är bara att blicka framåt mot vad som komma skall, vilket är mycket spännande. 
 
Nu har vi kommit en bit in i april och nu böjar vi rulla på med saker, risk för att ni blir trötta av att läsa inlägget ;) Jag känner att jag har fått smälta säsongen som varit och hunnit vila från träning, mest för att min förkylning satt i länge. Nu ska kroppen igång och jag har inte riktigt planeringen helt klar men jag har en del saker inplanerat sen ska jag få in detaljplaneringen också. Jag tar det lite i ordning med vad tankarna är och vad som är inplanerat. Jag kommer göra comeback i fotbollen i den mån jag hinner och det i Malmslätts AIK och faktum är att jag faktiskt just nu sitter på arlanda och vi ska iväg till Spanien, Barcelona på träningsläger till på lördag. Ska bli sjukt kul att komma in i laget igen då det är väldigt många nya och få kicka mycekt boll. Kommer bli hur kul som helst !
 
Vi var i Spanien för 2 år sedan på läger och vilken kickstart det blev på säsongen !
 
Jag ni läste ju att jag kommer spela fotboll i den mån jag hinner för i min skadefrånvaro från fotbollen hittade jag en del nya intressen som vuxit sig starkare och det var väl inte helt klart förrän efter OS att jag skulle göra comeback. Jag kommer ha ett stort fokus på cyklingen iår främst MTB men även landsvägscykling har vuxit i mina ögon, samt att jag även är ambasssadör för cykeltjejer.se. Utöver cykling kommer löpningen ta stor del av min träningstid. Det som känns extra bra är att jag är med i en förening som jag representera i samtliga grenar som jag vill utöva NOCOUT.se Det känns sjukt kul och inspirerande att vara en NOCOUTare !
 
Redan nästa helg kommer jag ge mig i kast med nästa uppdrag och det MTB läger på Omberg i Vätternrundabs regi. Förra året var första gången dom arrangerade ett läger och jag vet att det kommer bli kul, inspirerande, utmanade och väldigt roligt att få uppleva Omberg med erfarna ledare. Jag kommer ihåg att jag förra året tyckte det var väldigt kul att få så mycket cykling på en och samma helg, en bra kickstart för en annan som inte hinner så cykla mycket innan säsongen är igång samt att det blir en helg jag får spendera med min man med något som vi båda tycker är väldigt roligt ! 
 
Ja sen kommer helgerna rulla på i ungefär samma takt, är det inte läger, fotbollsmatch så finns det alltid renovering att göra hemma. Jag kommer med andra ord inte gå sysslolös i sommar.
 
Det som blir helt nytt för mig att åka iväg på är att jag under förra året blev väldigt instressad av en sport jag knappt lagt märke till förut och det är triathlon. Alltså hur häftig sport är inte det? Grymt intressant så jag ska faktiskt åka iväg på ett triathlon läger för tjejer, och jag ska villigt erkänna att jag är lite nervös. Jag har ju liksom gjort alla delar förut men kan tänka mig att det är en annan grejj att utöva dom efter varandra. Spännande ! Sen kommer jag även delta på NOCOUT läger och förhoppningsvis några KM :) 
 
Löpning, cykling, simning, triatlon, ja du kan göra allt i denna förening
 
Juni månad kommer allt handla om cykling, alla vätternlopp ska genomföras och likt förra året kommer vi ta oss an uppgiften att coacha på Tjejevättern. Är du intresserad av att vara med i vår grupp så kontakta gärna mig :) Jag har också fått med mig mannen på att cykla Vätternrundan vilket kommer bli sjukt kul att få göra tillsammans! 
 
 
 
Nu undrar ni om jag inte ska ha någon semester i sommar? Jodå, det ska jag, Vi ska faktiskt på familjesemester i Juli vilket jag ser vldigt mycket fram emot. Det ska bli väldigt kul att få en vecka tillsammans med familj och bara göra det man känner för. Valet föll på Grekland och det kommer bli hur bra som helst, det också !