Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

Sommaren 2018

Kan karaktäriseras som att ha många järn i elden. Det kommer vara en innehållsrik sommar med en salig blandning av diverse saker. Hockeysäsongen är över och det är bara att blicka framåt mot vad som komma skall, vilket är mycket spännande. 
 
Nu har vi kommit en bit in i april och nu böjar vi rulla på med saker, risk för att ni blir trötta av att läsa inlägget ;) Jag känner att jag har fått smälta säsongen som varit och hunnit vila från träning, mest för att min förkylning satt i länge. Nu ska kroppen igång och jag har inte riktigt planeringen helt klar men jag har en del saker inplanerat sen ska jag få in detaljplaneringen också. Jag tar det lite i ordning med vad tankarna är och vad som är inplanerat. Jag kommer göra comeback i fotbollen i den mån jag hinner och det i Malmslätts AIK och faktum är att jag faktiskt just nu sitter på arlanda och vi ska iväg till Spanien, Barcelona på träningsläger till på lördag. Ska bli sjukt kul att komma in i laget igen då det är väldigt många nya och få kicka mycekt boll. Kommer bli hur kul som helst !
 
Vi var i Spanien för 2 år sedan på läger och vilken kickstart det blev på säsongen !
 
Jag ni läste ju att jag kommer spela fotboll i den mån jag hinner för i min skadefrånvaro från fotbollen hittade jag en del nya intressen som vuxit sig starkare och det var väl inte helt klart förrän efter OS att jag skulle göra comeback. Jag kommer ha ett stort fokus på cyklingen iår främst MTB men även landsvägscykling har vuxit i mina ögon, samt att jag även är ambasssadör för cykeltjejer.se. Utöver cykling kommer löpningen ta stor del av min träningstid. Det som känns extra bra är att jag är med i en förening som jag representera i samtliga grenar som jag vill utöva NOCOUT.se Det känns sjukt kul och inspirerande att vara en NOCOUTare !
 
Redan nästa helg kommer jag ge mig i kast med nästa uppdrag och det MTB läger på Omberg i Vätternrundabs regi. Förra året var första gången dom arrangerade ett läger och jag vet att det kommer bli kul, inspirerande, utmanade och väldigt roligt att få uppleva Omberg med erfarna ledare. Jag kommer ihåg att jag förra året tyckte det var väldigt kul att få så mycket cykling på en och samma helg, en bra kickstart för en annan som inte hinner så cykla mycket innan säsongen är igång samt att det blir en helg jag får spendera med min man med något som vi båda tycker är väldigt roligt ! 
 
Ja sen kommer helgerna rulla på i ungefär samma takt, är det inte läger, fotbollsmatch så finns det alltid renovering att göra hemma. Jag kommer med andra ord inte gå sysslolös i sommar.
 
Det som blir helt nytt för mig att åka iväg på är att jag under förra året blev väldigt instressad av en sport jag knappt lagt märke till förut och det är triathlon. Alltså hur häftig sport är inte det? Grymt intressant så jag ska faktiskt åka iväg på ett triathlon läger för tjejer, och jag ska villigt erkänna att jag är lite nervös. Jag har ju liksom gjort alla delar förut men kan tänka mig att det är en annan grejj att utöva dom efter varandra. Spännande ! Sen kommer jag även delta på NOCOUT läger och förhoppningsvis några KM :) 
 
Löpning, cykling, simning, triatlon, ja du kan göra allt i denna förening
 
Juni månad kommer allt handla om cykling, alla vätternlopp ska genomföras och likt förra året kommer vi ta oss an uppgiften att coacha på Tjejevättern. Är du intresserad av att vara med i vår grupp så kontakta gärna mig :) Jag har också fått med mig mannen på att cykla Vätternrundan vilket kommer bli sjukt kul att få göra tillsammans! 
 
 
 
Nu undrar ni om jag inte ska ha någon semester i sommar? Jodå, det ska jag, Vi ska faktiskt på familjesemester i Juli vilket jag ser vldigt mycket fram emot. Det ska bli väldigt kul att få en vecka tillsammans med familj och bara göra det man känner för. Valet föll på Grekland och det kommer bli hur bra som helst, det också !

Lidingöloppet 30km & en bajsmage

Jag kommer vara ganska ärlig i inlägget och jag vill ge en liten förvarning...
 
Så äntligen var det dags, eller ja äntligen och äntligen, fast ja, äntligen var det dags för fjärde och sista delen på En Svensk Klassiker med Lidingöloppet 30km. Ni börjar nog kunna mina förberedelser och inför Lidingö var inget mer annorlunda än innan de tidigare loppen. Jag hade väl ca tre löppass i augusti som jag gjorde och de bestod av ett back intervall pass, och två stycken cooper test. That's it.  
 
Lördagen kom närmare och uppstigning skedde strax vid 6 tiden. Jag vet, sjukt tidigt. Vi kom iväg strax vid sju hugget och plockade upp Lunkan i Norrköping. Resan dit var lugn, vi hade verkligen tagit höjd för köer, men vi var ute i såpass god tid att det kanppt var några köer och vi hittade parkering enkelt. Skönt.
 
Hämtade ut nummerlappar, shoppade i Klassiker tältet och sen även en Lidingö t-shirt och ett Flip Belt inne på Team Sportia. Lite mellanmål och förberedelser i bilen innan det var dags att knata dom 1500m till startområdet.
 
Vi gick som ett domedagståg med alla andra deltagare. Man kan nästan ta på stämningen och nervositeten. Men jag känner mig ändå relativt lugn inombords, fast jag egentligen borde ha lite panik. Men jag litar på min känsla och jag vet att huvudet är med mig till 100% den här dagen, frågan är bara när kroppen kommer börja göra ont. Min plan för dagen är solklar, ta mig i mål ! 
 
Starten går och mina tankar går direkt i att "ja men det är det här du ska göra nu några timmar framåt" och känner mig lugn med det. Vi håller ihop första 5km. Det här är den svåraste disciplinen att hålla ihop hela vägen (utom Vansbrisimmet som man ändå typ simmar själv) då jag är en mer van löpare än min partner in crime. Jag går ifrån till nästa stopp som är vid 10km. Känner att magen kommit igång och hinner gå på toa och möter upp min partner. Vi försöker hålla ihop, men det är svårt. Jag kommer in i ett flow och håller för mig ett gott tempo. Men känner att jag vill försöka få med min partner och väntar in, men vi har för olika tempo. Gör några försök i mitten på loppet att försöka vänta in.
 
Känslan är go. Jag springer med ett leende och tycker det är himla roligt ! Närmar mig 18-19-20km shit snart har jag sprungit en halvmara, det har jag aldrig gjort förut. Blir imponerad och stolt över mig själv. Men känner att jag behöver gå på toa igen. Inget konstigt egentligen, magen kan ju sätta igång ordentlig när man springer. Jag har inte ätit något annorlunda och nästintill ingen sportdryck heller och använde mig av samma prdukter som jag gjort under dom tidigare loppen. Men efter det här stoppet blir det en kamp om att komma till nästa depå med baja major. Löparmage. Visst att man kan bli lite skitnödig när man springer och det har ju hänt förut, men inget mer. Men nu var det väldigt längesen som jag löptränade och kroppen är inte van. Lyckades ta mig till nästa baja maja. Det är ju inte sådär jättemysigt att försöka springa när man är skitnödig. När det är 7-8km kvar kändes det som att jag var tvungen att lätta på lite luft, men vågade inte riktigt, visste inte om jag kunde eller om jag var tvungen att uppsöka en baja maja. Det gick inte så bra, jag sket inte på mig, men kände att hade jag tryckt så hade det varit mindre mysigt i byxan. Det blir en ritktig kamp ända till mål. Jag hurrade för varje gång jag nådde en station med baja major, aldrig vart så glad över att se dom där blåa hytterna....
 
När det är 5-6km kvar gör det riktigt ont i knä och höft. Nu kan man ju tro att jag skulle känna av mitt skadade knä som jag opererade i somras, men icke. Det var högerknät som gjorde förbenat ont och höften/ljumsken, samt att jag kände att jag nu fått blåsor under lilltårna lägg därtill att det känns som att jag ska skita på mig vilken sekund som helst ! Det går bra nu. 
 
Uppförsbackarna är lugnt och jag kan trycka på bra, det känns väldigt bra. Men nerför, aj aj aj, där fick jag gå några gånger för stötarna gjorde för ont. Det finns lite att träna på inför nästa år med andra ord. För konditionens skull hade jag kunna hållt ett högre tempo, men det är lederna och musklerna som är ovana vid belastningen som blir för tuff så det gör ont istället, och givetvis att magen bestämde sig för att gå på högvarv. Inte konstigt att leder och muskler gör ont, med min minimala belastning av löpning.
 
Jag tar ruschen på upploppen och känner hur jag flyger in i målet med ett leende på läpparna !
 
Trots bajsmagen och smärtan. När jag får medaljen runt halsen tänker jag, en sån här ska jag ha nästa år med, men med en bra mycket bättre tid och ge mig själv en schysstare chans att genomföra loppet utan att sitta på baja maja sisådär 7-8 gånger under loppet.
 
Som ni förstår tog det mycket tid av mina baja maja besök osv så tiden är ingenting att skryta om, 3:26, men utifrån vad som hände under loppet är jag nöjd, men med en bitter eftersmak. Sånt är livet ibland, det ger mig bara chansen att ta revansch nästa år :)
Mitt mål var ju trots allt att gå i mål och det lyckades jag med, med mina 3 löppass som uppladdning ;)
 
 
 Om än ett ansträngt leende så är det ett leende under ruschen på upploppet :)
Lidingöloppet, vi ses 2018 !
 
 
Mer om 2018 års planer kommer....
 
 
 
 

Summering av veckan

Utmaningar. Det känns som att den här veckan har bestått av flertalet utmaningar. Började i måndags med att köra igång löpningen med backintervaller, utmanade mig på km 3000m, MTB tränade under torsdagen och under lördagen cyklade jag 1572 MTB Challenge i Motala och avslutningsvis idag (söndag) sprang jag 3000m med div1 domarna. Men vi börjar med en liten rapport om gårdagens lopp.
 
Jag ville som sagt slå min tid från förra året då jag cyklade samma lopp. Vi var i god tid i Motala och kunde fixa ordning det sista innan det var dags för oss att starta. Trots en god natts sömn kände jag mig riktigt seg. Starten på gärdet gick och den biten är tung. Men försökte köra på så jag kunde ha en bra utång när vi rullade ner för gärdet och in på cykelvägen. Försökte komma in i tempo, men det var riktigt segt. Flåset fick jobba rejält och det sög i benen från början. Det är lite sådä mentalt jobbigt att redan efter 5km känna syra i benen och man får jobba rejält, bara 35km kvar.
 
Jag försökte borra ner huvudet och intala mig själv att jag orkar, kan och att det är kul. Det kommer partier som går fort och som är roliga och man glömmer bort smärtan för en stund vilket hjälper. Man hittar lite energi och tycker det är kul igen. Ja så gick det upp och ner i humöret och hällregnet som vräkte ner gjorde så att det sög ännu mer energi. Jag ville gärna slå min tid men det började sina ur mina händer när skogspartierna blev energislukare av regnet. Då ska vi inte snacka om Övralidsbacken. Vi kom samman med 67/90km åkarna och där fick jag lite draghjälp då jag mestadels åkte själv. Dom åker fort och jag visste att jag behövde hänga på så gott jag kunde för att hållla tempo om jag skulle slå tiden. Vi kommer in i Varamon och om jag trampar på, och jag kommer in i mål på tiden 1:56:56 och jag slog både tid och placering från förra året ! Mission complete ! Trött.
 
Innan start på 1572 MTB Challenge 40km
 
Jodå hjärtat fick jobba under loppet.... pjuuw
 
Glad !
 
2:a plats i Dam Motion 40km
 
Ja nu kunde man ju tro att det var slut på fysiska aktiviteter för denna vecka och slut på utmaningar. Icke sa nicke. Idag (söndag) skulle tester med div1 domarna genmföras med bla 3000m löpning (cooper). Min plan var inte att jag skulle springa idag i och med att jag sprang i ondags och haft ett tufft schema denna vecka. Tänkte väl att jag mest skulle supporta dom andra men värmde ändå upp och benen var inte att leka med. Tunga. Var osäker ända in till det att starten gick om jag skulle springa. Men det slutade med att jag ställde mig på startlinjen och tänkte att det blir ett bra träningspass för löpningens skull. Vi satte fart och höll bra tempo. Visste att jag var tvungen att hänga på Mr Grillkung om jag ville komma under 13min (vilket jag aldrig trodde jag skulle göra idag) Vi gick ut hårt de första 2,5 varven innan jag fick sänka tempot lite grann för att överleva. Flåset kändes okej, men benen var riktigt tunga ! Följande 3 varven är likartade i tempo och smärta nu återstår 2 varv. Jag inser att jag måste upp lite grann i tempo om jag ska under 13. Så vad gör man inte? Man får trycka på lite till av det som egentligen inte finns. Överlever näst sista varvet, nu är det "bara" 400m kvar och det är väldigt långt i det här sammanhanget. Men vet att jag måste hålla tempo och gärna öka ytterligare. När det återstår ca 120m inser jag att håller jag i tempot nu kommer jag klara det !
 
Helt jävla sinnesjukt ! Idag sprang jag 3000m på samma bana med mer vind än i osndags på tiden 12:51 ! Alltså en förbättrning på 39sek! Det är lite ofattbart i min värld. Men jag är otroligt stolt över min prestation och att jag faktiskt tillslut ställde mig på startlinjen för att köra. Kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag skulle springa på den tid jag gjorde idag :) 
 
Efteråt följdes de övriga testerna, stående längdhopp, armhävningar och sit-ups. All done. Alla fysiska tester avklarade inför säsongen 2017/2018, eller ja en sanning med modifikation. Nu återstår det att åka till Schweiz 16-20aug för de fysiska testerna med IIHF. Där väntas bla spänst, bål, spring, agility och yo-yo, och helgen efter det kan det vara tester i samband med damkursen. Sen kan säsongen dra igång :)
 
Så himla skönt att löpformen visar sig vara där också !