Lic. Personlig Tränare/Fystränare - En Svensk Klassiker 2017 - Hockeydomare OS 2018


@virrejohansson

600km av 600km !

4 av 4 lopp är genomförda med goda resultat.

600km av 600km är därmed cyklade på 8 dagar.

22tim 49min

Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att jag är sjukt stolt & nästan lite imponerad över mig själv.

 

Ni har läst mina tidigare inlägg om hur loppen har känts lite inför, under och efter. Men hur känns det egentligen efter 600km på 8 dagar? Ja det undrar jag också. Känslorna tycker jag svallar upp som mest under loppen och inte minst under Vätternrundan där man likt Vasaloppet håller på i många timmar och man hinner gå genom många tankar och känslor. Det gäller att kunna hantera tankarna och styra dom åt det håll man vill. Lättare sagt än gjort ibland.

 

Alla lopp har sin egen karaktär och vad som gjorde just det loppet till vad det blev av. Tuffast var förra helgen med värmen. Det var varmt i alla tre loppen som kördes då och det var svårt att i och med kramp och krampkänningar i alla lopp vilket man blev hämmad av, speciellt i slutet av loppen. Återhämtningen efter loppen blev extremt viktigt och fokuserade extra mycket på att få i mig vätska och näring. Sen kom fredsgen och det var dags för att starta det sista och det längsta loppet i Cykelveckan2018, vilket ni har läst om också.

Sjukt kul att ha kunnat genomfört alla fyra lopp med gott resultat trots halvdålig uppladdning med förkylning och trötthet. Skam den som ger sig ;) Nu väntas några dagars vila, möjligen något lugnare pass men sen ska vi upp till Falun och fira midsommar hos min pappa. På Lugnet i Falun finns ju också förträffligt bra MTB banor ;) Så till helgen väntas MTB och Open Water simning hos pappa i Falun :)

Slutprovet - Vätternrundan 300km

Dagarna innan Vätternrundan vare jag riktigt trött och fick inte ihop känslan. Jag känd mig okej i kroppen och såga fram emot cyklingen men jag var så sjukt trött. Fick gå hem från jobbet i torsdags för huvudet hängde liksom inte med, och tanken var att jag skulle jobbat i fredags, men mådde inte vidare värst, så jag bestämde mig för att vara hemma och sova tills jag vaknade. Somnade strax innan halv tio i torsdags och vaknade vid tio tiden i fredags. Klev upp och käkade frukost och tog det lugnt fram till mannen kom hem som hade plockat upp Jessica. Fixade lite här hemma innan var för sig tog sig ett lite vilostund eller sov innan gästerna anlände. Fixa med det sista inför rundan och sen begav vi oss till Motala för att ge oss iväg på våra färd runt pölen. Nervös och förväntansfulla var vi allihopa.

22:20 gick vår start - startled 86.

Vi var ursprungligen åtta personer i vår grupp som efter rondellerna utökades snabbt till 13 personer. Jag blev som någon självutnämnd ledare för gruppen. Eftersom vi låg i ett tempo där fler ville hänga med men eftersom vi redan hade flera nybörjare på klungkörning och cyklister vi aldrig cyklat med, bestämde vi oss för att stänga klungan av säkerhetsskäl. Vi hade heller inte cyklat som grupp tillsammans. Jag la mig som sista cyklist ett par mil för att inte se till att fler kom in i vår klunga mer än att ligga bakom. Jag tror flers stycken lärde sig en hel del om att cykla tillsammans och man såg förbättringar på hela gruppen. Det var några som vek av i Ödeshög och vi hade supporters i Gränna som hejade på oss innan vi nådde vårat första stopp i Jönköping som vi nådde på ganska exakt 4 timmar.

 

Motala -Jönköping
106,66km
04:00:14
26.6km/h snitthastighet
136 i snittpuls

 

Här splittrades vi upp, men ursprungsgruppen höll ihop under maten. Chrille hade fått fel på två ekrar som vi var tvungna att åtgärda för fortsatt färd. Så vi lämnade in cykeln till de underbara funktionärerna som stod i servicetältet ! Som tur var kunde vi gå och äta under tiden cykeln stod i kö och kunde bli servad. Efter mos & köttbullar, en halv kopp kaffe och lite väntan kunde vi fortsätta vår resa efter ett stopp på 50minuter. Det blev längre än vad vi hade tänkt oss, men cykeln var tvungen att bli åtgärdad.

Stopp i Jönköping

Cykelservice i Jönköping

 Två stycken i gruppen ville fortsätta tillsammans för att kunna vara oberoende av oss andra, då de var ovana cyklister och ville inte riskera något med att cykla i klunga, vilket är helt förståeligt. Jag fick någon form av kick i Jönköping och kände att jag måste cykla i mitt tempo ett tag för att fokusera om efter klungkörningen ner till Jönköping. Det tog en del energi att styra gruppen och hålla koll eftersom vi blev ett blandat gäng med olika mycket erfarenhet och dessutom i mörkerkörning mitt i natten. Det är många faktorer som spelar roll för säkerheten. Men allt gick väldigt bra! Men som sagt tanken var att jag skulle vänta in dom andra, men det flöt på riktigt bra. Jag var splittrad i tanken, ska jag vänta in eller ska jag prova att köra på? Jag brottades med tanken väldigt länge, men valde att fortsätta solo. 

Blev solo kanske 5-6 mil innan jag fick häng på en klunga som bestod av Ride of Hope men fler hade hängt på, bl ett gäng Islänningar. Efter 120km återstår det 180km och en tanke slog mig när jag låg där solo, nu är det en Ironman sträcka kvar. Det är bara att träna på hur det känns att köra själv om du inte får häng på en klunga. Hur sjukt är inte det?! Men lite som tur var fick jag häng på klungan som låg i bra hastighet och jag fick kämpa för att hänga med, men skönt att slippa tänka utan bara hänga på hjulet efter en hård solokörning. Vi närmade oss Hjo och här slogs jag verkligen av tanken om jag skulle sätta mig och invänta de andra. Jag avvaktar lite tills vi närmar oss och ser vilka som kör och inte. Islänningarna väljer att stanna för Lasagne i Hjo och jag är precis i valet och kvalet om jag ska stanna... stanna eller fortsätta. Men så känner jag matdoften och blir lite lätt Illamående av tanken av att äta, så jag väljer att fortsätta. Kruxet är nu att klungan har kört på och jag låg såpass långt bak att jag nu har en väldigt stor lucka. Jag vill ta ikapp, för jag vet hur jobbigt det kommer vara att köra själv, eftersom jag inte stannade. Det blir ett par kämpiga kilometer för att ta ikapp. Jag tänker att kommer jag inte ikapp har slösat så oerhört mycket energi och det kommer slå tillbaka senare. Slår i en växel till och kan tillslut nå gruppen och lägga mig på hjul. Få i mig vätska och någon energiaktig produkt. Försöker lugna ner mig och komma in i takten och lyckas. Det är fortsatt slitit men känner att det går väldigt bra.

Vi passerar Karlsborg och en liten bit innan Boviken bestämmer sig Ride of Hope att stanna. Återigen står jag i ett val. Ska jag stanna med dom eller ska jag fortsätta. Jag väljer att fortsätta och tänker att jag tar min energi på cykeln och att dom kommer ikapp. Blir solo igen men känner att det ändå funkar bra även om hastigheten sänks en aning. Precis när jag äntligen fått upp energi att få i mig och ska skruva upp korken, då kommer klungan och swishar förbi och jag har för låg fört far att hänga med och att ta ikapp efter att jag fått i mig energi och undan skräpet så är luckan för stor och jag har inte krafter kvar att ta ikapp. Jag väljer att gå in i Boviken för att få i mig något annat än det jag har med mig och fylla på flaskan med vatten. Att bara äta sockersöta energiens-/bars blir jävligt sliskigt efter ett tag. Får i mig en bulle och en banansnutt. Stillastående tid 05:08

 

Jönköping - Boviken
121,48km
3:55:21
31km/h snitthastighet
149 snittpuls

 

Hoppar upp på cykeln igen och får trampa iväg solo. Mycket tankar och 72km kvar. Jag vet inte riktigt var jag tänkte eller inte här, mer än att viljan att gå i mål är stark. Det börjar värma på och man vaknar till. Det börjar bli varmt så man kan börja plocka av sig lite kläder och känna morgonluften. Det står husvagnar och husbilar utställda lite var stans och folk som gått upp tigit för att heja på oss cyklister. Det ser ändå så fridfullt och härligt ut. En morgonkopp kaffe, en stol och en värmande filt. Det måste vara lite magiskt att sitta där och heja. Vid ett tillfälle på morgonkvisten får jag kontakt med en dam som såg så snäll och vänlig ut och ropade heja heja och jag tillbaka med ett stort leende ! Det gav mig energi vid rätt tillfälle. Alla ni utefter bansträckningen som hejar på, det ger så oerhört mycket och ibland är man så sjukt trött att man inte har krafter kvar att göra något tillbaka, men ni ska veta att det går rakt in i hjärtat ! Tusen tack för att ni finns och hejar ! Det börjar bli jobbigt och jag försöker nu bara nå Hammarsundet vilket är en sträcka om ca 32km från Boviken. Min plan är att stanna där för att motivera mig själva, men allt beror på hur det känns när jag väl kommer dit. Försöker hitta hjul att ligga på men hittar ingen bra och det blir solo fram till Hammarsundet där jag planerar att stanna till. Mest för att gå genom kontrollen och hugga en bulle. Jag vill gå genom kontrollen för att få en annan rörelse för benen då muskelfästen i knäna gör väldigt ont. Stoppet blir på 01:30 innan jag kan hoppa på cykeln och ta mig an resten av backarna.

 

Boviken - Hammarsundet
31,20km
01:06:08
28,3km/h snitthastighet
150 snittpuls

 

40km kvar till målet i Motala och mitt mål är att cykla hela sträckan till mål utan att stanna i Medevi. Börjar solo och jag hoppas att en klunga som jag såg i depån i Hammarsundet kommer ikapp mig. Den här sträckan har jag åkt bil hur många gånger som helst och vet väl ganska väl hur många backar det är, men inte att dom är sjukt sega att cykla. Jag anser mig annars vara väldigt bra på att cykla backar men det är riktigt tungt nu och om jag fortsätter att köra solo är mitt delmål att komma till nästa kontroll. Det är 2x 20km kvar. Vi delar nu upp sträckan för att få något positivt sista. Det är riktigt tungt nu och det gör ont lite varstans. När alla backar är avklarade och det återstår 20km kommer klungan ikapp. Det är nog en ursrpungsklung med folk från England där en annan grupp har hängt på och sen en del solocyklister. Tackar för det. Kunde med andra ord ligga på hjul och det enda jag behövde fokusera på var att hålla samma tempo. Blev lite socialt att träffa på en annan klunga och snacka lit med. Frågade en av tjejerna vad som tog dom till Motala och Vätternrundan, och som vanligt, det var någon som kom på den där bra idén och de andra hängde på. De tyckte att det var ett väldigt fint lopp och härligt sätt att uppleva en del av Sverige på. Det sociala tog bort smärtan och hur länge man hade cyklat och snart var vi ute på sista bilvägen till rondellen i Motala vilket innebär, bar någon kilometer kvar till målrakan ! Det var en man som bröt sig ut ur klungan och jag hängde på. Nu ska det börjas spurta. Han gick före mig men jag fokuserade mest på mig själv att jag ville se hur hårt jag kunde gå sista kilometrarna och jag kan gå om. Ligger för i rondellerna och sista raksträckan mot vattnet, där gick han om ch jag började njuta av att se fontänen i vattnet, strax når jag målet. Kommer in på målrakan och ser skylten här tas din tid och kan nu njuta av att rulla sista biten in under målet i Motala, 300km senare !

Härligt att få sällskap sista 20km :)

Trött men glad, målgång är ett faktum :)

 

Hammarsundet - Motala
40,15km
1:25:41
28,1km/h i snitthastighet
144 snittpuls

 

Jag är så sjukt stolt över min prestation under
Vätternrundan 300km & den officiella tiden
kunde skrivas till
11 timmar 23 minuter !

Underbart väder när man gått i mål !

Mannens första Vätternrunda & i mål på 12:50 tillsammans med sin arbetskollega !

En del av ursprungsgänget. Grymma krigare !
3st Vätternrundan nybörjare men alla ska genomföra En Svensk Klassiker !

Min partner in crime Jessica
Starka cykeltjejer helt enkelt !

Nästa 150km - Halvvättern

Efter Tjejvättern blev det cykelvård av MTB's och racercyklarna som skulle bli fit for fight inför Halvvättern 150km. Vi åt världens godaste middag, grillad kyckling-/ majskolv -/ halloumi med melonsallad och färskpotatis till. Alltså när man är sådär härligt trött och utmattad av fysisk ansträngning, ja då smakar allt sådär himmelskt gott, och det gjorde denna middag vill jag lova er ! Efter middagen blev det inte så mycket mer än att ta de lugnt och gå och lägga oss i tid.

Vi startade Halvvättern 10:58 vilket var en fördel för mig, jag fick längre vila men en nackdel för oss alla att vi cyklade när det var som varmast! Hur eller hur var det väldigt skönt med sovmorgon och lugn frukost. Vi hann förbereda det sista innan avfärd mot Motala.

Benen kändes bättre än inför Tjejvättern men jag kände också att jag inte kommer ligga på något vidare utan det kommer bli kämpigt idag men med TEAM Hockeydomarna är det bara att kriga på. Starten går och vi lämnar Motala och bara efter ett par kilometer har vi kört om ett gäng om tre stycken om vartannat och bjöd in dom att cykla med oss och det tog de tacksamt emot. Vi utökades till 8 personer snabbt och efter ytterligare någon kilometer fick vi med en till. Jag tackar och tar emot att fler ville köra med oss. Roligare att vara fler, det blir mer socialt men också blir det fler som kan hjälpa till att dra.

Likt gårdagens lopp kom vi överens om att hoppa över första kontrollen i Borghamn innan man kommer upp på Omberg och siktade på att ta ett stopp senare. Allt beror på hur mycket vätska som går åt när det var så varmt som det var. Jag kommer knappt ihåg hur det var förutom några bitar ur loppet. Jag hade stort fokus på mig själv och hur min kropp kändes. Vi ville hålla ihop så länge som möjligt och vi planerade in ett formel 1 stopp i Ödeshög för att fylla på vattenflaskorna för att inte få slut, varav vi kom överens om det någon kilometer innan depån att vi skulle skynda oss på så vi kommer iväg igen. Alla var med på noterna. Ställer av cykeln, rycker flaskorna ur cykeln och går mot sportdrycken, tar en bulle & saltgurka i farten för att plocka upp min cykel, varpå min man och en av de andra i gruppen hade ställt sina cyklar utanför min, så jag plockar på något sätt med mig alla tre cyklarna lite längre fram för att möta upp dom, men ser dom inte. Står med Jessica och vi försöker spana rätt på min man och den andre killen. Sen ser vi honom komma gåendes lugnt & sansat med en bulle i munnen och blåbärssoppa i handen, som att det var kafferep en lördag eftermiddag. Ja alla utom en hade fått informationen enligt honom själv, medan jag och Jessica är väldigt överens om att han också hört om Formel 1 stoppet. Allt löste sig och han kunde fylla flaskorna och vi trampade iväg igen.

Det är ruskigt varmt och jag tror inte man känner hur mycket vätska och energi man gör av med under tiden.

Efter Tällekullen blir det ryckigt i gruppen och det tar på min energi väldigt mycket, blir till och med på lite dåligt humör och arg en sväng, men hämtar upp mig till slut. Får i mig mer energi och det skämtas lite i gruppen och stämningen hämtar upp sig. Några kilometer innan depån i Rök har vi fått häng av två grabbar som ligger strax bakom i suget men går aldrig med i gruppen, vilket jag blir lite irriterad på. De hade ingen plan på att gå in i Rök utan avvaktar för att se vad vi gör, och går in i depån för att sedan fortsätta ligga i suget de 46km som återstår till Motala. Vi fortsätter kriga på och det är fler som går tungt, men vi lyfter varandra och krigar på. Vi skippar att stanna i Skänninge och tar sikte mot målet i Motala. 24km kvar. Vi krigar alla på och återigen, när vi ser Varamon skylten ökas hastigheten och grabbarna som "vilat" i sugen drar om efter högersvängen, i helvete tänkte jag och ett par till och hängde på. Nu är det riktigt jävla slitsamt i mina ben. Men viljan att gå om är stark. Får släppa grabbarna en liten bit och även 2st ifrån min grupp, men jag vet exakt vad som väntar efter vänstersvängen i fyrvägskorsningen efter bron. Kullersten, ett par vägbulor innan man når kravallstaketen och 90graders svängen. Kommer ikapp en av de som var med i min grupp och tillika grabbarna. Går om en av grabbarna och vi ser nu kravallstaketen, en raksträcka väntar innan 90 graders svängen. Får en av mina kompanjoner på min högersida och strax före ligger en av grabbarna, vilket gör att jag kommer kunna ta 90 graders svängen på ett väldigt bra sätt vilket innebar att jag kom in före dom båda i svängen, sista rycket på raksträckan och jag är faktiskt osäker på om jag tog grabben eller inte, men min känsla säger: såklart att jag gjorde det ;)

Hur glad som helst att jag genomförde Halvvättern 150km och officiell tid skrevs till 05:36, hur nöjd som helst ! Hade förhoppningar om kring 05:30-05:45 och lyckades pricka mitt emellan ;)

TEAM Hockeydomarna mfl :)

 

300km av 600km

Efter loppen väntas vila innan starten för Vätternrundan
Start - fredag 22:20
Startnr: 6821